Att skriva.. nog har jag läst om romanförfattare som talat om att dom har drabbats utav något de kallar skrivkramp. Nästan så att jag idag önskar att jag kunde skylla på något sådant.. Men nej, så är inte fallet. Jag tvekade inför att åter öppna opp sidan och börja att skriva några rader eftersom jag har en sådan obehagskänsla i kroppen..
Nu är ju denna känsla inget som är obekant för mig. Jag känner tyvärr alltför väl igen den. Men ändå så är den idag lite lättare att stå ut med än vid de tidigare tillfällen jag har känt mig så här till mods.. Att det känns lite lättare tror och hoppas jag beror på att mitt förnuft faktiskt vet att det nu kan bero på att jag håller på och sätter ut en medicin. Att man är under vård av kunnig och engagerad personal är även det en bidragande orsak till att de mörka stunderna inte längre känns lika nattsvarta.
Och ja jag vet.. en del av det jag skriver nu har jag tidigare berört men jag tar mig friheten att kanske upprepa mig lite grann.. För mig så är detta jag skriver nu inget skönlitterärt verk utan jag skriver för att skriva av mig lite av dom tankar som susar runt inne i skallen.
Och tankarna lever sitt eget liv.. Just nu så har jag en del litteratur liggande som jag gärna vill läsa men ron att slå sig ned med en bok vill inte infinna sig.. Nu är det ju så bra med böcker att man kan öppna dem när det passar sig och man får lov att läsa och ta del utav dem i sin egen takt..
Just nu ligger en bok av Ian Rankin bredvid sängen.. På engelska, läser gärna böcker på engelska ibland. Dels för att jag gillar engelska deckare och dels för att det är ett för mig utmärkt sätt att hålla språket vid liv. Under tjänstgöringen utomlands så var ju engelskan som ett andra modersmål, men när man inte använder språket så ofta så blir i vart fall jag lite ringrostig.
Rörande språk så kan jag nog med facit i backspegeln konstatera att jag nog en liten aning ångrar att jag inte var mer framsynt och således inte tog chansen att lära mig ytterligare ett språk under skolåren..
Och jag kan ju trots allt några av den vanliga fraserna på serbokroatiska. Kanske inget som jag använder till dagligdags men kunskap är ju aldrig tungt att bära.. Och om eller snarare när jag får möjlighet så ämnar jag ju bege mig nedåt Balkan tror som jag redan tidigare nämnt att det skulle göra mig gott att besöka några platser och få lite ljusare minnen därifrån..
Men nu tror jag nöjer mig för i afton.. Och det är ju faktiskt en hockeyfinal på TV…
Fair Winds
Stefan