För återkoppla till rubriken så kommer det här en liten text som jag själv kallar betraktelse, fast en del av mina vänner kallar det för en dikt….
“Ser västerhavet och bohusläns klippor och känner…
Detta har funnits, detta finns här…
och det kommer att finnas…..”
Rätt så behändigt att när man inte direkt finner något att skriva om så kan man ju alltid besöka sitt arkiv och plocka fram sådant man gömt undan där…
”
Min dialekt,, ja det är kanske för några ett främmande språk.. ett språk med annorlunda ord och uttryck…
Men det är min dialekt.. en källa till en känsla av samhörighet.. Samhörighet i ordets positiva bemärkelse…
“Ja de kan je sia.. atter når je står på Stockhôlms central å hôr noggra som språgar ve en ann å je kan höre på språget atter dôm kommer hemifrå..
Ja då blir je så gla å då ved je atter här e de noggra sôm ved hôlles de e når makrill har komme..
ja dom vet hôlles farmors rabarbekräm smagar..
Ja dôm kan nock vricke e ega å sätte ett krabbegarn…
Ja når en har vôrt hemmifrå ett tag å får höre språget nere på brygga ,, ja då ved en atter en e hemma ijenn…..”
Får nog vara så god att erkänna att jag troligen aldrig når opp till Fröding och Ferlins höjder och nivåer, men jag finner ett nöje i att på mitt vis försöka att förmedla känslor, händelser och stämningslägen…
Och för att vidmakthålla det rådande stämningsläget så ämnar jag nu se till att jag får mig en kopp kaffe… så tills vi snart hörs igen så får jag önska att ni har en fin försommardag…
Stefan