Ja… men kanske borde jag vara tyst??

Fast? Nej… jag tror ändå att jag behöver skriva några rader… ingen vidare dag idag… känner mig tämligen onödig… att jag har lyckats med att få igång ryssen känns idag mer som en belastning än den triumf det var när jag rullade ut ifrån bilprovningen…

Jag är ju fortsatt sjukskriven.. och det ifrågasätter jag inte, min förmåga att utföra även enkla saker är tyvärr inget vidare.. Jobbet jag lade ner på rysshojen tog mig nästan åtta veckor.. Normalt så borde jag ju ha klarat detta på en till två helger..

Fast å andra sidan? Vet jag egentligen vad som är normalt? Även om jag själv ansåg att jag var i fin form när jag körde lastbil dom sista åren så får jag väl erkänna att jag i stort sett inte gjorde något annat… dom gånger jag var social och umgicks med andra människor på ledig tid är mycket lätta att räkna…

Även min seglats präglades nog av att jag slet lite med min sociala förmåga.. jag kände nog ofta att det var helt ok att jag låg inblåst i tomma hamnar.. även om jag själv tror att jag hade en fantastisk resa så känns det inte så idag….

Men jag har fortfarande hoppet om att jag åter kommer mig… så även om jag idag inte känner mig alltför munter så så är det bara för mig att låta dagen gå och hoppas på att det snart ser lite ljusare ut… och vem vet? Kanske snart försäkringskassan anser att jag har rätt till sjukpenning? Det vore faktiskt en ljusning i så fall…. att man lever ett liv och känner sig som en belastning gör inget för att lätta opp sinnet…

puuust…. nu försöker jag ju att skriva något positivt. … men det vill sig inte riktigt… får nog avsluta detta inlägg….

Hoppas att ni alla ute det sommarfagra Sverige har det gott…

Fair Winds

S