Mitt eget samvete…

Ja det är nog så att jag får erkänna att jag har en liten smula dåligt samvete för att jag har lämnat mina vänner och läsare här i cyberrymden under så här lång tid utan att ge ett livstecken ifrån mig…

Den korta varianten av mitt försvarstal är att jag lever och båten flyter…

Den lite längre och en aning mer personliga och nakna förklaringen följer nu här….

Tyvärr så är det så att er bryggseglare har ett förflutet, detta förflutna hinner ibland ikapp honom.. Jag har tyvärr måst gömma mig inom mig själv under en tid enär mitt psyke och mående inte helt velat vara med mig. På ren svenska så har jag helt enkelt gått tillbaks i en depression…

På detta reagerar vi alla lite olika, själv så kryper jag helst undan och försöker att låtsas som om att omvärlden inte märker något bara jag håller tyst och sitter still… Tyvärr så är jag alltför medveten om att denna taktik över huvud taget inte funkar… Men det är nu så att när omvärlden mest känns som en blygrå fuktig och kall yllefilt så är det en taktik som jag har alltför lätt att förlita mig till…

Om någon undrar över vad det är i mitt förflutna som ibland spökar så är det så att jag i ungdomens glada dagar tillbringade en hel del tid i konfliktområden, Libanon, Balkan och ett kortare uppdrag i Kongo.

Jag konsulterade för en del år sedan läkare enär jag till sist själv insåg att återkommande depressioner inte var något som jag längre kunde negligera.

Under dessa konsultationer så fick jag så lära mig att jag hade ådragit mig ett Posttraumatiskt stresssyndrom. Min terapeut ansåg så att även om vissa enskilda händelser kanske hade varit illa nog så var det i mitt fall det faktum att jag under alltför lång tid levt med en alltför hög stressnivå som var den överhängande orsaken till att mitt psyke och mående ibland svek mig.

Nåväl, nu är det ju så att jag helst önskar att mina betraktelser här skall vara av positiv natur.. Jag avslutar därför nu detta inlägg och tar mig en kopp kaffe och samlar mina tankar inför ett nytt inlägg där jag ämnar presenter mina drömmar, tankar och planer inför framtiden….

 

Fair winds Stefan