Om drömmar ( och att sticka ut hakan…….

Ja som ni kanske redan vet så ser det ut som om att Marianne kommer att ligga förtöjd några månader, om mina planer går i lås så bör jag vara redo att segla i Maj månad…

Så vad sitter jag nu och drömmer om när jag nu börjar få lite distans till min tidigare segling? Jag skulle ju utan tvekan kunna tillbringa en hel del tid på att besöka platser där jag redan varit, det är ju onekligen så att jag definitivt inte har någon brist på hamnar där jag har vänner som jag mycket gärna skulle besöka igen..

Men hur mycket jag än saknar vissa hamnar och med dem de vänner som bor där så är det ändå så att jag har en stark längtan efter att se en ny kust och nya platser…

Skrev ju i rubriken om att sticka ut hakan, och nog stack jag ut hakan ifjol när jag redan innan jag kastat loss skrev om hade jag hade en plan om att besöka London. Nu blev det ju inte så. Orsakerna till detta finns till största del bakom mitt tangentbord…

Det var helt enkelt så att jag tvekade lite inför en del utmaningar och fann för gott att ta det säkra före det osäkra.. Nu var det ju dock inga oerhörda utmaningar som fick mig att tveka, men att ensam ta sig igenom Kielkanalen och sedan ensam korsa Engelska kanalen kändes där och då lite utmanande..

Nu när jag sitter här i den trygga stugvärmen så är det nog inte utan att jag en liten aning ångrar att jag inte tog mig i kragen och höll mig till min ursprungliga plan…

Fast å andra sidan så hade jag en underbar segling och jag längtar verkligen tillbaks till de flesta platser jag hann besöka, och jag kan ju erkänna att när det gällde framförallt min vintersegling så var jag helt klart alltför optimistiskt rörande tid och min egen förmåga att segla planerade distanser.

Så vad rör det sig då för planer i er bryggseglares huvud nu när han har lärt sig att han de fakto är en tidsoptimist?

Tja, en tanke jag haft och ännu har är ju att jag skulle vilja ha på min meritlista är att kunna säga att jag har seglat hela Sveriges kust. Min vän och mentor Tommy Andersson besitter ju denna merit och enär jag ser opp till och beundrar denne man så kanske jag borde sikta på att göra just en sådan seglats?

Som utmaning betraktat så är detta absolut något som tilltalar mig, sträckan som jag fann vid ett snabbt googlande gav vid handen att visade sig vara 1.400 sjömil.

Så om jag skulle ge mig av i Maj och klara av detta utan att frysa fast i bottenviken innan vintern kommer så lär jag ju få hålla ett något högre tempo än vad jag gjorde när seglade Smögen – Grindholmen. Detta är en distans på ca en kabellängd även om det i mitt fall blev  litet längre när jag seglade via Laboe (Tyskland).

Fast det är nog inte utan att jag frågar mig om jag nu inte sitter här och överskattar mig själv? 1.400 M? Hundra sjömil om dagen ger mig 140 dagar? och jag har aldrig, inte ens under en 24 timmars seglat så långt på ett dygn. För mig så är ju Smögen till Skagen en lång etapp?

Om jag nu försöker vara lite ärlig mot mig själv och räknar på att klara av dagsetapper på ca 30M? Om jag då räknar med att jag seglar varannan dag eller ca 14 dagar varje månad? 420M i månaden skulle ju innebära att jag troligen skulle behöva fram tills September på mig innan jag når Haparanda?

Detta tror jag nog att jag klarar utav, men utmaningen för mig lär nog faktiskt bli att sedan ta mig hem igen innan isen lägger sig..

Nåväl, jag hinner ju fundera på detta ett litet slag innan jag åter har möjlighet att kasta loss, men nog verkar det som om jag får räkna med höst och vintersegling om jag skall kunna fira julen 2018 hemma på Smögen???

Nu kallar kaffekoppen

Ha det gott

S