Ännu en missledande titel… självklart ångrar jag saker.. och mest ångrar jag nog ord som aldrig sagts och ord som aldrig har skrivits… ja som att jag nu lite mot min egen vilja varit lite tyst här igen..
Så vad har jag då att berätta om vad som skett i min tillvaro sedan mitt förra inlägg??? Jo då det finns lite.. Till och med såpass mycket att det förtjänar ytterligare en rubrik…
Fylleri… Praktisk Elektromekanisk Forskning.. Parad för Fanan.. Bokrelease…
Hmm? Fortsätter jag så här så blir ju denna andra rubrik ett inlägg i sig… Bättre jag skrider till verket och delar lite händelser och tankar…
Vi börjar med fylleriet… Detta tilldrog sig som utav en händelse den 26 Maj 2018. Detta datum har även under tidigare år tilldragit sig uppmärksamhet i varierande former dock oftast utav en positiv natur. Ja det var faktiskt så att att den 26 maj år 1966 så födde min ömma Moder ett gossebarn och sedan dess så har varken hennes eller min Fars liv varit helt sig likt…
Att jag själv i år kanske inte var helt upplagd för något större firande utmynnade ändå i att jag helt plötsligt såg att jag befann mig på den anrika restaurangen Kometen i centrala Göteborg. Och ja,, jag erkänner deras Wienerschnitzel är i en klass för sig och väggarna och atmosfären där minner om dagar då Kometen frekventerades av stor kulturpersonligheter..
Och när någon bjuder ut mig till ett så förnämt etablissemang ja då kan jag ju bara inte tacka nej…
Att sitta vid samma bord där kanske StenÅke Cederhöök.. Evert Taube och många fler lika prominenta personer har suttit och avnjutit sina måltider är för mig lite av en upplevelse… Fast jag kan ju nämna att detta med fylleri mest var en av er bryggseglares lite tamare ordvitsar.. Jag valde klokt nog denna dag att njuta utav Ramlösa i mitt glas..
Om jag nu gör ett raskt hopp till gårdagen. Igår var det nämligen “International Day of the UN peackeeper” och i Sverige så är detta även en dag som inkluderar alla som för vårt lands räkning har ställt opp och tjänstgjort när världssamfundet har kallat..
Så dagen igår var alltså inte enbart för de som har burit den blå baskern, även om vi är många som sedan den allra första svenska FN missionen har burit just den blå så har vi kamrater som haft annan kulör på sin huvudbonad.. Ifor, Kfor.. Isaf.. ja även denna lista kan göras lång och vi har de som ifrån Polis, Tull, Räddningstjänst, Kriminalvård.. ja lika bra att erkänna… detta kan bli en egen liten artikel.. Men alla som har sänts ut av vårt land är i vår mening veteraner…
För att hålla det hela lite kort.. Veteraner samlades på Götaplatsen, marscherade så till Gustav Adolfs Torg.. där var det sång och musik och högtidliga tal och här var allmänheten välkommen att delta.. Sedan transporterades Veteraner och anhöriga till Göteborgs Garnison där en livs levande Överste och fanvakt tog emot.. och efter lite tal och och Korum så vidtog ett informellt mingel samt förplägnad.
På Garnisonen fans flera organisationer som vänder sig till veteraner närvarande och presenterade sina verksamheter.. Jag nämner framförallt “Ballongprinsessan” Denna kvinna är en eldsjäl som lägger oändligt mycket tid på att stötta inte bara veteraner utan en rad andra verksamheter.. Och hon knöt ihop ballonger till små barn lite större barn och ett icke ringa antal vuxna som glatt såg på hennes flygande fingrar.. Att man kunde göra så mycket med ballonger var en för mig hissnande upplevelse.. Varm Korv, enhörningar, Svärd.. ja hennes kreativitet verkar sakna gräns…
Maria Byqvist är Ballongprinssesans namn när hon likt Fantomen går på stadens gator och torg som en vanlig kvinna.. Och det är hon som inför årets upplaga av Veteranernas Diktbok lagt en ned ett mycket stort arbete på att var redaktör för vår bok.. Ett uppdrag som hon har utfört till vår stora belåtenhet.. Och diktande Veteraner har som jag nu förstår den egenheten att den respekt för givna order , tider på dygnet och deadlines som man kanske kan förvänta sig av före detta soldater… den respekten existerar icke..
Ja att boken kom i tryck och kunde presenteras på Veterandagen är i sanning en stor prestation som vi alla känner att vi är imponerade utav och Maria är en kvinna som förtjänar vårt varmaste tack och vår beundran…
Och nu till elektromekanisk forskning.. Ja enligt Magnus&Brasse så heter det ju forska när man inte vet man gör.. Jag har dock nu kommit så långt i min forskning att jag tror mig förstå att tändspolen på min gamla Dnepr inte längre har den gnista som krävs för att assistera tändstiften när det kommer till att förbränna en lämplig blandning utav fossila bränslen och luft i motorns cylindrar.
Det positiva i sammanhanget är att kompressionstest har visat att bägge burkarna har god kompression och att den är lika på var cylinder..
Och jag ser faktiskt fram emot att jag nu verkligen tror att jag har både möjlighet och lust att se hojen åter riva opp damm längs landsvägen igen..
Kent på Norrvalla skall inom kort återkomma med vad en lite modernare tändmodul kan tänkas att kosta.. Han ämnar även lämna offert på vad som behövs för att renovera min Ryska Pekar M63 förgasare.. Jodå dessa går att ersätta med både Kehin och Mikuni förgasare men då är det tyvärr så att kostnaderna accelererar mycket snabbare än vad motorcykeln är mäktig till..
Ja rörande kostnader så är detta ett projekt som måste ske med en högst begränsad budget.. Er bryggseglare/veteran sliter fortfarande lite med att få till några inkomster.. Men även här finns det ljuspunkter.. Jag har sedan sist fått lite ekonomiska tillskott.. Kanske mest i form utav att mig närstående har firat mig och min födelsedag på detta vis…
Men det har även dykt opp Swisch ifrån person jag icke känner.. Och sådant värmer.. att bli sedd och att få känna uppskattning gör att välmåendet och självkänslan växer…
I övrigt är jag nu inne på sista veckan när det gäller att trappa ned en medicin.. Och jag ser ärligt och uppriktigt fram emot att snart få sätta in vad min Läkare Eva rekommenderar…
Nu börjar huvudet bli tomt så jag tror jag avslutar nu…
Hoppas ni alla har en härlig dag…
Stefan