Det verkar inte som jag kommer någon vart med morakniv på min båtshake, Flytkraften i båtshaken och det faktum att bryggan är alltför hög gör att jag inte får den kraft jag behöver..
Inte heller har jag sett till någon dykare, men imorgon är det ju åter vardag så då kanske jag kan finna någon som kan hjälpa mig. Att själv plumsa är ju ett alternativ men jag är ingen duktig fridykare, ej heller finns det cyklop ombord. Tilläggas bör att jag dessutom är en riktig badkruka..
Men detta får nog säkert sin lösning, men att beställa hit en kranbil känns i dagsläget som det sista alternativet. Och om det skulle komma till kranlyft så måste jag ju först ordna med hjälp som bogserar mig till lämplig plats..
Nåväl, jag får fortsätta att fundera.. men just nu har jag inga nya friska ideer..
”Har man tur – behöver man inget vett”, brukade alltid en gammal arbetskompis säga.
Det finns en kappsegling med en intressant bansträckning. http://bohusracet.se/ ca 170 distansminuter upp och ner längs Bohuskusten. Start i Uddevalla och målgång på Smögen. Däremellan skall man runda Hättebergets fyr vid Marstrand och Tresteinenes fyr i Norge. Man skall va två man och båten skall ha ett SRS-nr över 1,0. För kappseglare tar det 25 till 50 timmar att segla sträckan.
För ett par år sen och fick ett ryck och funderade på att segla Bohusracet. Egen som jag är, likt vår bryggseglare, så skulle jag segla efter helt egna regler. Sträckan skulle helst ta så lng tid som möjligt att segla. Vi talar inte om hur manga timmar seglatsen skulle ta, utan hur manga dygn man skulle kunna sträcka ut denna seglats till.
Vid första försöket var min fru med. Vi blev liggandes i Stenungsund pga min dåliga rygg.
Vid andra försöket seglade jag själv. Jag hade så lite vind att jag gav upp innan jag kom till Stenungsund. Hade en viss tid att ta mig runt Orust och Tjörn innan jag var tillbaka till hemmahamnen.
Man säger ju tredje gången gillt. Blåste en skaplig östanvind med vinstyrkor i kulingområdet. Prefekt. Gick för maskin till Lysekil, där jag la till i den östligaste delen av gästhamnen för att äta middag. Efter middagen kastade jag loss och gick mot vind och sjö ur hamninloppet. Plötsligt stannade motorn och gick inte att starta och båten började sakta driva ner mot den stenkladda strandskoningen.
Jag hade gott om tid innan båten med kraft skulle så in mot graniten. Hängde ut gott med fendrar. Strax innan båten kom fram till strandskoningen, fastnade gummibåten i en boj och båten vände sig 180 grader och daskade i den ofendrade sidan så det rök träflisor ur min avbärarlist av teak.
Det rusade till ett antal människor och hjälpte mig med förtöjningslinor, medans jag hängde ut fenrar mellan båten och stenen. Sen fick jag hjälp att förhala in i lä. Det hade gått en huvudsäkring på motorn och när jag bytt den startade motor villigt. När jag kände mig redo att ge mig av konstaterade jag att det inte fanns någon kraft,men jag segade mig dock ut på fritt vatten.
Fick den känslan att jag fått en lina i propellern som lindat sig runt och tog bort kraften. Att fortsätta över Gullmarn i 16 m/sek mot vind och sjö,var inte möjligt. Valde att segla tillbaka till Smögen och Olofsons Marinservice, som brukar lyfta båten de gånger jag skall vårutrusta.
När jag skulle rulla ut Genuan, fanns det bara en kort stump kvar av skotet. Det var mitt Genuaskot jag fått i propellern.
Nu har jag ju ett inre förstag med en kryssfock på rulle, förutom Genuan, så det var bara att rulla ut kryssfocken och slöra i god fart mot Smögen.
Olofssons Marinservice har den den bryggan där man lyfter upp båtar inne i ett trångt hål. Båten gick ju frammåt, för motor, även om den inte gjorde nån större fart. Startade motorn och rullade in Kryssfocken. Båten uppförde sig som vanligt. Dvs den gjorde sina 6 knop utan problem. Under den snabba seglatsen från Lyskekil, hade skotlinan lindat av sig från propellern.
Dessutom hade Anders Olofsson semester, så jag skulle inte kunnat få lyft båten på 14 dagar. Hade en gul skotlina ombord som i grovlek och längd passade till ett nytt Genuaskot.
Gav mig iväg och seglade den norra delen av Bohusracet. En seglats som jag sträckte ut så länge som det över huvud taget var möjligt.
Ett tips Stefan. Du får ge dig ut och sega, dit vindarna bär, så kanske skotlinan lossar av sig själv.
Har man tur – behöver man nämligen inget vett.