Ja milda makter… vädrets makter är i sanning oförutsägbara för en lekman.. Fast det sägs ju att det hos SMHI i Norrköping sitter en lapp på dörren.. “Siste man stänger fönstret.. man vet aldrig vilket väder det blir imorgon”
Och nog förstår jag att naturen och de växter och djur som huserar där verkligen uppskattar att vi nu efter en längre tid med strålande sol och temperaturer som vi vanligtvis enbart ser invid medelhavet får lite välbehövligt tillskott utav vatten..
Själv så försöker jag fokusera på andra vätskor idag.. Och då brännbara sådana, närmare bestämt i detta fallet.. Bensin…
Jag befinner mig alltså fortfarande i de Sovjetiska förgasarnas fantastiska värld.. Även om mina gamla Pekar K63 i allra högsta grad är gammal analog teknik så är jag just nu väldigt tacksam för den digitala utvecklingen.. Internet är en fantastisk källa när det gäller att hämta information.. Blir faktiskt lite häpen när jag ser hur många det är som har lagt tid och energi på att ta bilder och skriva utförliga instruktioner för hur man går till väga med dessa förgasare…
Så snart nu vädrets makter tillåter att jag vistas en kort stund utomhus utan att behöva vara iförd cyklop och snorkel skall jag bege mig ut och plocka av den förgasare som jag så glad och nöjd återmonterade igår..
Om ni undrar varför? Jo det är så att jag har läst på (vilket jag kanske borde gjort innan jag skruvade isär och ihop?? ) och jag tror mig nu veta att den lilla ventil som styrs av förgasarens flottör kanske kan behöva ytterligare en kontroll innan jag kan försöka att väcka den gamla 650 rovan till liv igen.
Men nu nog om detta ämne…
Nästa ämne är jag själv och hur jag idag ser på livet.. Jodå … Det är inte alltför illa.. äter nu en ny medicin som min läkare har ordinerat.. Resultatet utav detta pillerskifte är dock i dagsläget alltför tidigt att säga något om men jag har i vart fall inte drabbats utav någon av de eventuella biverkningar som Eva bad mig vara lite observant på..
Så just nu får jag bara se tiden an och göra som doktorn säger.. Vad jag kan uppleva som lite jobbigt är att många av min underbara vänner så här års hör av sig och undrar om jag kommer att besöka olika engagemang som nu ligger ganska nära i tiden…. Och visst uppskattar jag att det finns folk som gärna vill träffa mig och umgås men lite stress ger det mig..
Tja vad kan jag säga om detta?? “Orsa Kompani lovar ingenting bestämt” Nej jag kan helt enkelt inte planera alltför långt fram…(läs 48 timmar) enär mitt mående inte är helt pålitligt.. Hoppas ju verkligen att jag vad det lider kan vara stark nog i tron på mig själv att planera några veckor i förväg..
Att ekonomin är en stressfaktor är ju för mig ett faktum.. Att jag inte har den mentala kapaciteten för att vara nog socialt kompetent för att utföra lönearbete står för min läkare helt klart och jag är nog böjd att sekundera den uppfattningen. Rörande statlig ersättning så pågår det nu i vart fall en viss dialog.. Men jag vet att jag ständigt går å småtjurar lite över att kontot oftast gapar tomt. Men sånt är livet och man får bara lov att ta det så lugnt och ta en dag i sänder.
Men nu till något trevligt.. trevligt uppmuntrande och välkommet.. Och tro mig.. Vad som kanske kan vara en lite sak för någon kan vara en fantastisk upplevelse och stimulans för en annan..
Att det igår plingade till i luren och jag såg att det kommit en “Swisch” En del kanske tycker att detta är en lite grej men för mig så betydde det att någon ansåg att dom gott kunde bidra till bryggseglarens kontobalans.. Ja jag blev glad, sådär lite smått mallig.. Nästan så jag ville visa världen.. Kolla!! Jag är skribent och det har generat svenska kronor på kontot…
Och det viktigaste av allt… Jag kände mig glad… glad.. ja när man mestadels har ett stämningsläge som kanske bäst beskrivs som neutralt likgiltigt så är det enastående skönt med små ljuspunkter och att man då får en bekräftelse på att man har känslor kvar innanför pannbenet…
Så jag ser trots allt framtiden an med en viss tillförsikt.. och skulle jag nu få igång rysshojen? Ja då har jag ju vunnit ytterligare en seger.. Och jag vet, jag behöver många små segrar för att åter ta mig opp och åter bli den person jag vill vara.. Men jag tänker göra allt jag mäktar med för att jobba i den riktningen.. Det kommer att komma motvindar och uppförsbackar.. Men då gäller det att stå emot vinden eller för den delen när det gäller uppförsbacken, sätta sig ned och vänta på att orken återvänder…
Ja det handlar om att behålla vunnen terräng och sakta ta sig framåt när man så kan…
Men nu skall jag avancera ut i köket efter mera kaffe…
Fair Winds
Stefan