Nåväl,, steg opp klockan sju, efter morgonkaffet så pejlade jag dieseltanken, även om min binarvärmare verkar pålitlig så drar den sina droppar.. fann då för gott att bunkra diesel innan jag lämnade Läsö…
När jag låg vid dieselpumpen och sakta försökte vända Marianne med hjälp av propellerverkan för att komma i rätt läge så dök min vän Per opp.. han tog en tamp och så kunde jag snart börja fylla diesel.. fick även hälsa på Skipper, Pers Boarder Collie.. jäkla grann och trevlig hund!
Nästa steg… hissa storseglet… nja… min vana trogen så har jag även denna gång lyckats å få storfallet att häkta, nu i styrbords spridare,,efter lite skakande av vajer så fick jag då opp storen… gick ut ur hamn och rullade ut focken… nästan ingen vind men jag hann och dricka andra koppen kaffe och lagom tills jag var klar för revet kom vinden,,,
Satte då kurs mot Anholt och kopplade sedan autopiloten… en aning växlande vind men piloten höll en stadig kurs och jag justerade enbart segel ibland…
Tolv mil innan Anholt gick solen ned men med en stadig vind så fann jag för gott att fortsätta under segel… efter någon timme sprack molnen opp. I ett fantastiskt månsken fick jag för en dryg halvtimme en nästan magisk segling, sju meter per sekund, stadig vind och jag loggade sex knop… helt ljuvligt…. Visserligen försvann månen bland molnen men jag hade en fortsatt fin segling..
Till slut blev det dock dags att bärga segel och styra in mot Anholt, när jag kom in i hamnen strax efter 20.00 var det ganska så mörkt, tog då min handstrålkastare till hjälp för att överblicka läget.
När jag använt strålkastaren två gånger blev här ljust som på dagen, gubbarna som höll på att flytta grus med hjullastare i hamnen riktade då sin arbetsbelysning så att jag utan några som helst problem kunde lägga till vid pontonbryggan… Det kallar jag service!
En ny ö att lära känna, förhoppningsvis i solsken som här där snön smälter nu, bra tycker Marianne d.ä.