Äntligen…

Eller nja, dagen började med att jag skulle lämna Heiligenhafen, Att ligga förtöjd vid häckpålar är ibland till en liten nackdel om man är ensam ombord. I synnerhet som när pålarna i detta fallet befinner sig på ett avstånd ifrån bryggan som vida överstiger båtens längd..

Att då ha vinden in från styrbord och långa linor som är spända mellan påle och land om babord blir lite intressant. Men om man släpper förtampen tills stäven nästat tar i grannens linor så kan man sedan ta hem på aktertampen ett stycke.. Upprepar man denna manöver några gånger så går det sedan bra att backa ut på fritt vatten. Nog kanske linorna hade varit starka nog att hålla min båt i schack men dumt å chansa, lite genant om fördärvar saker när man är i begrepp att lämna hamnen…

Kom så iväg och gick under bron över till Fehmarn, satte där segel men vinden friskade rätt snart i så jag beslöt att ta ett rev i storen, men när jag sedan föll av med kurs mot Gedser så friskade det i ytterligare.. Att ta andra revet och kanske segla resterande ca 30 sjömil i kuling lockad inte. En snabb blick på sjökortet gav så vid handen att jag om styrbord hade fritt vatten så jag bärgade mina segel och styrde in emot Burg. Vinden fortsatte att öka så kulingen som skulle komma i natt är nog redan här.

Att vinden kom före utsatt tid behöver ju inte betyda att den blåser över tidigare men hoppas går ju..

Väl inne i Burg så är det er bryggseglare som utbrister “Äntligen” inte bara fanns det gott om grönskyltade platser, skyltarna befann sig dessutom på flytbryggor utrustade med bommar!!! Inte illa när man som jag har slitit några gånger med dessa pålar att förtöja i…

Så nu har jag en ny hamn att utforska, Att här finns ett ubåtsmuseum var uppenbart när jag gick in i hamnen. Här står nämligen en stor rackare helt på torra land. Och nej, det är inte ryssen som övat på att navigera.. Stora skyltar talade om för mig att det faktiskt var ett museum…

Nu ämnar jag mig iland..

Rapport följer..