Som ni förstår så blev jag lite längre på Anholt än jag räknat med, men inget ont i det, lärde känna en mängd trevliga människor och ny vänner är inte det sämsta..
Träffade Jesper i hamnen, han har sin Maxi 77 liggandes där, Jesper är en fiskare som gått iland och nu förvaltar ett stort seglingsintresse, han har med sin Maxi seglat längre än jag vågar drömma om, Shetland, Färöarna och mycket mer… Hans meritlista som seglare är minst sagt imponerade!
Jesper kliade sig dock i huvudet rörande sin nya värmare och det som krävs för att installera en dylik, tyvärr kom inte värmaren på tal förrän dagen innan min tänkta avfärd men jag följde med min vän hem och gick igenom bitarna med honom, några saker fattades men ett par av dessa hade jag liggande ombord.. Tur att man gillar att spara på bra å ha saker…
Och genom detta värmarbryderi så har jag nu tre goda vänner på Anholt.. Jesper , hans fru och deras charmerande hund… Vill även nämna att min assistans med värmaren renderade mig några utsökta måltider tillagade av Jespers Fru…
Och så får jag ju inte glömma Karen på Brugsen, när jag häromdagen frågade om de saluförde några klisterdekaler ägnade för turister kom hon raskt med två stycken till mig, betalning? Nej dessa var en gåva ifrån Läsö. Så när jag igår gjorde mitt sista besök på Brugsen så anlände jag just när det skull flyttas en kyl för öl och läsk, en pjäs av vikt minst sagt, då skulle det ju bara fattas att jag inte erbjöd min assistans. Och med benäget bistånd av några starka karlar och en minst lika stark butiksföreståndarinna så kom åbäket på plats