Får nog vara så ödmjuk att erkänna att jag faktiskt lämnat båten och rest med tåg till Göteborg…
Anledningen till detta är att jag blev inbjuden till Föreningen Gathenhielm och hedrades med att få lov att deltaga i deras julbord..
Denna förening är ett sällskap där de själva väljer in sina medlemmar. Utan att gå in på några detaljer så kan jag säga att namnet till trots så är det inga kapare eller gamla sjörövare utan snarare en samling sjöfolk med en viss proveniens..
Nåväl, jag har äran och förmånen att känna några medlemmar i föreningen så när tillfället gavs kunde jag bara inte säga nej…
Och att äta god mat ihop med trevliga människor är något som en bryggseglare uppskattar..
Jag fick även lov att säga några ord, utifrån min egen bakgrund som FN soldat så ville jag gärna addressera ÖrlogsKapten Lars Wallin..
Kapten Wallin är för mig en hjälte i vår tid, om vi tänker oss tillbaks till maj 1945.. Europa är äntligen en kontinent i fred..
Men för några få så bröt snarare freden ut. Kapten Wallin är en dom som när han lämnade kaj gick ut i ett skarpt läge.. Han var då Kapten på en minsvepare.
Är det något en FN soldat förstår så är det minfaran, minor bryr sig inte om vilka generaler som skrivit under vilka dokument, minorna fortsätter att slåss.
Jag vet även hur det är att bara några timmar efter att man befunnit sig i ett konfliktområde så står man på en trygg gata i ett land ifred…
När Lasse kom iland så var det till ett land i fred, men nästa gång han lämnade kaj så var det skarpt läge.. den känslan tror jag att jag förstår..
Och jag önskar att någon nationalekonom kunde räkna ut vilket värde våra minsvepare hade efter kriget när det gällde att åter få igång export och import..