Vaknade av väckarklockan idag, men halsen fortfarande rosslig och vinden från fel håll fick mig ganska snart att fatta beslutet att stanna kvar inne i min varma sköna kajuta. Det lockade helt enkelt inte att sitta ute i den kalla vinterluften och gå för motor. Hade vinden varit annorlunda så hade nog även mitt beslut sett annorlunda ut…
Men imorgon är en ny dag, dock ser vindprognosen inte ett dugg bättre ut imorgon. Hoppas dock att detsamma inte gäller min ömma hals…
Bara att avvakta och se vad som sker under dagen, detta gäller både prognos och bryggseglarens rossliga hals..
Om jag tittar lite längre fram på DMI så ser det dock väldigt lovande ut vindmässigt på Söndag… Men som sagt olika faktorer spelar just nu in rörande när jag väl bestämmer mig för att till slut lämna kaj…
fler rapporter följer
Det finns ett fenomen som långseglare väl kallar för “hamnröta”.
Man ligger i en hamn, och det är helt omöjligt att ta sig därifrån.
Nu har jag ju inte seglat så långt. Skulle du komma loss från hamnen och kommer till hamnen Kragenase, som du talat om, så har du kommit så långt söderut som jag varit.
När det gäller svårighet att kasta loss och lämna en hamn har jag bara ett minne.
Vi skulle ut och segla och vår äldsta dotter Malin var 5 månader. Året var 1975.
Vi embarkerade tidigt på förmiddagen. När vi stuvat i ordning, så skulle naturligtvis ungen ha mat och rapa och sen skulle det bytas blöjor och då var det dags för kaffe eller middag eller nåt. På ett gammalt hederligt spritkök tog det ju tid att bara värma diskvatten.
När det var diskat och klart var det dags för ungen att få mat igen med efterföljande cirkus.
När vi till slut hade ätit kvällsmat, tog jag disken i en sopsäck, slängde mig i bilen och körde hem och diskade. Tillbaka till båten och hävde ombord den rena disken. Lossade förtöjningstamparna, klev ombord, knuffade ut båten, startade motorn och satte kursen söderut.
Sen var vi ute i fem veckor utan större problem.
En underbar historia.. Inte illa när mina gästers kommentarer har ett större läsvärde än vad jag själv nyss åstadkommit… Får väl hoppas att jag snart kommer iväg så jag har något mer att berätta än att bara kunna tala om hur krasslig jag är, men så är det att bryggsegla vintertid… man får anpassa sig efter rådande omständigheter… Alldeles som Tommy gjorde i den berättelse han delade med oss….