Nå får je då skrive ett innlägg ijenn…. Akkeratt för e lide stunn sia så kom de då ett par som velle språga e lidegrann… Hu va ifra Dingle, men dôm hade båden i Malmö….
För att nu övergå till ett språk som läsekretsen förstår.. För en liten stund sedan så kom det ett par på bryggan, de såg ju att Marianne har sin hemmahamn på Smögen så de stannade och bytte några ord. Damen i paret var ifrån Dingle( I Bohuslän, inte Irland).
Och nog kände de till min hemort, ja de hade till och med mött Rune “Buttis” Johansson i Sandhamn… Vad han gjorde på den sidan Sverige med båt är för mig dock höljt i dunkel. Men nog är vår värld ibland liten?
Jag undrar ibland om det finns en hamn på denna jord där ingen känner till Smögen?
Du är välkommen till Klagshamn B33 är ledig mvh Mats
Tackar Mjukast..
Det man inte har i huvet – det får man ha nån annanstans.
På tal om järnvägsmetropolen Dingle, så sjöng bygdens son Bernt Nestorsson in en låt om Dingle.
Möjligtvis kunde Bernt ha inspireras av låten “Laxå” – en obetydlig järnvägsknut exakt mitt emellan Stockholm och Smögen. Texten till låten “Dingle” är likartad texten till låten “Laxå”.
För att ni skall få en uppfattning om melodin så finns det en amerikansk version.
https://www.youtube.com/watch?v=U3NJC18Oi04
Varför Rune “Böttis” hade lagt till i Sandhamn, kan jag ana.
Han var på väg från eller till Örebro – för några år sen. Hans äldsta dotter Åsa bor ju där. På vägen fram och tillbaka via Göta Älv och Göta kanal stannade han till i Töreboda och hälsade på yngsta dottern Helena.
Den stackars mellanpojken Ola, slapp föräldraskapet i flera veckor den sommaren.
Nån stans i Vänern gick stod det två prickar. En röd och en grön. För sån enkel navigation behöver man ju inte kolla i kortet, så Rune gick mitt emellan. Det gick en aning trögt – väldigt trögt, så Rune gav järnet. Hans Boström 36 har ju en stark motor och en redig propeller.
Efter den passagen finns det en ränna mellan prickarna på närmare 2 meter – åtminstone där kölen pressade sig igenom lerbanken. En koll i sjökortet, när han väl kom igenom, visade att prickarna utmärkte ett grund. Man skulle gå på utsidan nån av prickarna för att få djupt vatten.
Men som herr Johansson alltid brukar säga:” Det ordnar sig”.