Att ligga förtöjd i Marstal är som att ligga förtöjd i ett levande museum, hela staden är ett maritimt kulturarv och vart man än går så ser man hur de som bor här återkopplar till stadens stolta sjöfartshistoria..
Till och med Jörns garage anknyter till det maritima…
Att de sedan har en stapelbädd där de visar oss besökare hur ett fartyg byggdes gör ju inte direkt det hela sämre..
Sista fartyget som stod på denna bädd var BonaVista som idag är renoverad och klar för master och segel, Igår fick jag höra nyheten om att det nu finns tillgängliga medel för att slutföra detta projekt. Och de jag talar med här i Marstal är väldig glada för att de snart får se BonaVista för segel igen…
Men även om Marstal för mig är ett levande museum så är även deras sjöfartsmuseum något jag måste få lov att berätta om.
Detta museum drivs av engagerade människor och eldsjälar, något som slår en förstagångs besökare som mig är att de har lagt en massa tid och energi på att göra museet tillgängligt för barn… Sådant bådar enligt mig gott för tillväxten både bland yrkesfolk och oss fritidsseglare..
Som de flesta museum som rör sjöfarten så det ju mycket modeller och bilder man får se och ta del utav. Och så måste det nog vara, skulle vi se alla skepp i full skala så behövde vi nog ha hela Grönland som utställningsyta?
Men det som verkligen tog andan ur mig och berörde mig var deras konstutställning.. Inte bara klassiska målningar med fullriggare utan även dramatiska bilder på haverier och sjöräddning. Och som om inte detta var nog så hade de även ett helt rum med samtida konst med marina motiv..
Så bara tavlorna i sig gjorde mitt besök väl värt…
Hils Frank Bøgø hvis du møder ham, hvilket du sikkert gør 🙂