Efter att under gårdagen ha följt en sökaktion via Vhf så rör sig idag mina tankar rätt mycket om säkerhet ombord, Min vän Tommy pekar i sin kommentar till gårdagens inlägg på några oerhört viktiga punkter.
1 Att hålla sig kvar ombord.
2 Att veta var man är.
3. Det farligaste till sjöss är land.
Som alltid med Tommy , eller som oftast så har Tommy glimten i ögat men punkt 3 kan ju faktiskt ställa till det rätt rejält, man behöver inte grundstöta för att land kan ställa till det, kan ju faktiskt räcka med att man befinner sig för nära land för att tryggt kunna bärga segel. Tänker mig då kanske en situation där sjögången ställer till bekymmer för mig som ensamseglare att trygg få bärgat segel..
Så länge jag har vind i seglen så tål både jag och båten väldigt mycket sjö innan livet ombord blir otrevligt, men när seglen är nere så börjar sjögången märkas och det gör den väldigt fort dessutom.
För mig som nu är ute på en längre seglats i farvatten som jag inte tidigare har färdats i så är en del av utmaningen att redan innan jag sätter segel ha studerat sjökorten och försökt finna lämpliga platser att bärga segel..
I hemmavatten vet man oftast var man finner lä både för sjö och vind men i okända vatten får man lita till sin förmåga att läsa sjökort.. och även kanske till en viss del lita på sin intuition?
Med detta menar jag att jag kanske ibland hellre bärgar segel lite tidigare om det känns tryggt än att jag tar chansen på att komma några sjömil extra men då kanske hamnar nära ett grundflak som ev hjälper till att bygga opp sjöarna.
Om jag nu funderar vidare så är det väl så att gott sjömanskap blir ännu viktigare om man som jag ensamseglar vintertid?
Vad är då gott sjömanskap?
Det första man tänker på är ju att vi följer de sjövägsregler som gäller när vi färdas till sjöss. Detta torde nog alla vara överens om. Men även hänsyn, hänsyn till andra, hänsyn till sig själv och hänsyn till båten.
Hänsyn till andra? Tja, när jag seglade ifrån Malmö till Rödvig så såg jag i god tid på Ais en bogserbåt med en större pråm, enligt min pejling och enligt Ais så skulle jag passera strax bakom pråmen. Att jag då valde att i god tid göra ett slag var just för att visa att jag ämnade gå akter om dem.. Hänsyn till dem men även hänsyn till mig själv, jag slapp ju fundera på om de var säkra på mina avsikter..
Utav hänsyn till mig själv så skall jag nu bege mig iland och besöka den lokala butiken, utav någon märklig anledning så har jag tomt på mineralvatten ombord? Kan det vara så illa att den hänsynslöse skepparen struntat i att bunkra?
Sjörum, är som du var inne på. väldigt viktigt i dåligt väder.
På den tiden, kanske tom långt innan du var en liten rar gosse eller som min frus mor brukade uttrycka det;”I Adams kassa och plockade spik”. Var ägare till en liten koster som inte hade förstått det. Den var egentligen inte så liten heller. En tvåmastad träbåt av fiskebåtstyp.
Det var ett par Schweitzer, som köpt båten i Norge och skulle segla hem den. Hemmahamn var möjligen nån stans i Tyskland. De kände väl till Sotekanalen, men valde ändå att gå på utsidan över Soten. När de passerat det värsta, dvs Klåvskär och Mjölskärs fyr och lom ut på det som är öppet hav ner mot Smögen, kände de att de hade fått nog.
De tog ner seglen och gick ner för att starta motorn. Den startade naturligtvis inte, varpå de drev in i Haby bukt. Haby bukt ligger norr om Tryggö och är till sin yttersta del ganska grundfylld. De lär ha haft känning av ett antal grund på väg in i bukten tills de hamnade på grund inne vid land.
Tyvärr kan jag inte lägga in bilder här, men jag är så fräck att jag länkar till min egen blogg och om ett inlägg om den båten jag lärde mig segla med. I slutet av inlägget finns några bilder på den strandade båten.
http://thallatha.blogspot.se/2009/12/scoutbaten-bris_23.html
Nu avlöpte det hela lyckligt. Ingen kom till skada och jag har för mig att båten blev bärgad och reparerad. “Har man tur – behöver man inget vett”
Antar att det blåser upp hos dig med, ta det varligt!
Tack Micke, jo jag försöker att vara så försiktig jag kan, att segla vid denna tid på året kräver att man tänker sig för, inte bara vind och andra sjöfarande att ta hänsyn till utan när man som jag nu rör mig i för mig okända farvatten så försöker jag att i möjligast mån komma mig i hamn innan mörkret faller.. och i de vatten jag nu färdas i så fiskas det en hel del med bottengarn på lite grundare vatten så när man anlöper en ny hamn så krävs det en skärpt utkik..