Om drömmar ( och att sticka ut hakan…….

Ja som ni kanske redan vet så ser det ut som om att Marianne kommer att ligga förtöjd några månader, om mina planer går i lås så bör jag vara redo att segla i Maj månad…

Så vad sitter jag nu och drömmer om när jag nu börjar få lite distans till min tidigare segling? Jag skulle ju utan tvekan kunna tillbringa en hel del tid på att besöka platser där jag redan varit, det är ju onekligen så att jag definitivt inte har någon brist på hamnar där jag har vänner som jag mycket gärna skulle besöka igen..

Men hur mycket jag än saknar vissa hamnar och med dem de vänner som bor där så är det ändå så att jag har en stark längtan efter att se en ny kust och nya platser…

Skrev ju i rubriken om att sticka ut hakan, och nog stack jag ut hakan ifjol när jag redan innan jag kastat loss skrev om hade jag hade en plan om att besöka London. Nu blev det ju inte så. Orsakerna till detta finns till största del bakom mitt tangentbord…

Det var helt enkelt så att jag tvekade lite inför en del utmaningar och fann för gott att ta det säkra före det osäkra.. Nu var det ju dock inga oerhörda utmaningar som fick mig att tveka, men att ensam ta sig igenom Kielkanalen och sedan ensam korsa Engelska kanalen kändes där och då lite utmanande..

Nu när jag sitter här i den trygga stugvärmen så är det nog inte utan att jag en liten aning ångrar att jag inte tog mig i kragen och höll mig till min ursprungliga plan…

Fast å andra sidan så hade jag en underbar segling och jag längtar verkligen tillbaks till de flesta platser jag hann besöka, och jag kan ju erkänna att när det gällde framförallt min vintersegling så var jag helt klart alltför optimistiskt rörande tid och min egen förmåga att segla planerade distanser.

Så vad rör det sig då för planer i er bryggseglares huvud nu när han har lärt sig att han de fakto är en tidsoptimist?

Tja, en tanke jag haft och ännu har är ju att jag skulle vilja ha på min meritlista är att kunna säga att jag har seglat hela Sveriges kust. Min vän och mentor Tommy Andersson besitter ju denna merit och enär jag ser opp till och beundrar denne man så kanske jag borde sikta på att göra just en sådan seglats?

Som utmaning betraktat så är detta absolut något som tilltalar mig, sträckan som jag fann vid ett snabbt googlande gav vid handen att visade sig vara 1.400 sjömil.

Så om jag skulle ge mig av i Maj och klara av detta utan att frysa fast i bottenviken innan vintern kommer så lär jag ju få hålla ett något högre tempo än vad jag gjorde när seglade Smögen – Grindholmen. Detta är en distans på ca en kabellängd även om det i mitt fall blev  litet längre när jag seglade via Laboe (Tyskland).

Fast det är nog inte utan att jag frågar mig om jag nu inte sitter här och överskattar mig själv? 1.400 M? Hundra sjömil om dagen ger mig 140 dagar? och jag har aldrig, inte ens under en 24 timmars seglat så långt på ett dygn. För mig så är ju Smögen till Skagen en lång etapp?

Om jag nu försöker vara lite ärlig mot mig själv och räknar på att klara av dagsetapper på ca 30M? Om jag då räknar med att jag seglar varannan dag eller ca 14 dagar varje månad? 420M i månaden skulle ju innebära att jag troligen skulle behöva fram tills September på mig innan jag når Haparanda?

Detta tror jag nog att jag klarar utav, men utmaningen för mig lär nog faktiskt bli att sedan ta mig hem igen innan isen lägger sig..

Nåväl, jag hinner ju fundera på detta ett litet slag innan jag åter har möjlighet att kasta loss, men nog verkar det som om jag får räkna med höst och vintersegling om jag skall kunna fira julen 2018 hemma på Smögen???

Nu kallar kaffekoppen

 

Ha det gott

S

 

Hmmm?

Ja som rubriken antyder så sitter jag just nu och funderar, sitter här och funderar och längtar efter att åter få kasta loss… Och vore det inte för att jag har ett visst behov av att generera en reskassa så hade jag redan varit ombord…

Som mina planer nu ser ut så kommer jag att jobba fram tills slutet av April för att så sedan åter bege mig ut på nya äventyr, fast jag får nog vackert stå land ett litet tag innan jag åter kastar loss.. Marianne är just nu ganska påväxt och friborden skulle helt klart må bra utav lite tvätt, rubbing och vax…

Men att jag inget hellre vill än att återigen få segla och skriva råder det ingen som helst tvekan om, just detta att segla och skriva på nätet är faktiskt något som jag väldigt fort insåg var något som tilltalade mig.

Kan utan att skämmas erkänna att jag med stort nöje dagligen loggade in och kollade hur många som varit inne och läst mina rader, och siffrorna är ju i vart fall för mig själv mycket imponerande… fram till dags dato ca 30.000 besökare som varit inne 160.000 gånger…  Jag är själv omåttligt stolt och glad över detta!!

Att jag sedan kan bli bättre både på att skriva och framförallt att ta bilder är något som jag själv är övertygad om att jag borde kunna åstadkomma. Sedan borde väl bloggen gå att utveckla litet mer. Kanske jag får krypa till korset och lär mig litet mer om datorer. Kanske borde jag jobba litet på att få med länkar och liknande som berör de platser och människor jag möter?

Och nu till något helt annat…….

Jag har skaffat ” Swish” ….. Under ett samtal häromsistens så fick jag förslaget att jag borde överväga att skaffa just detta. Kamraten som kom med förslaget ansåg att jag på detta vis borde göra det möjligt att för dem som skulle önska att förstärka min reskassa borde kunna erbjudas möjlighet att göra så…

Om nu detta är en bra ide har jag själv inte den blekaste aning om, jag har i vart fall inga som helst planer på att man skall behöva betala för att läsa om mina öden och äventyr… Men visst, skulle det Swisha in lite kontanter så finns det ju alltid hamnavgifter och annat att betala….

Dessa rader kändes mer än märkliga att skriva, men nu är dom på pränt.

Tror nu att jag avslutar för idag….

Fair Winds…

Drömmar, tankar och en liten plan……

Att drömma kostar som de flesta av er säkert håller med om ingenting, att även omsätta drömmarna i lite mer konkreta tankar är ej heller detta så särskilt kostnadskrävande.. När tankarna så småningom börjar att övergå i konkreta planer så infinner sig dock så sakteliga insikten i att en del av mina planer de fakto kommer att kräva ett visst mått utav finansiering…

Nu när jag idag sitter här på landbacken inne i den varma och goda stugvärmen så kan jag så konstatera att det äventyr som jag i korta stycken har delgivit er här gav mig en enastående massa upplevelser både när det gäller segling och inte minst möten med en mängd underbara människor och platser.

Jag kan ju erkänna att jag gjorde ett litet valhänt försök med att via bloggerfy locka annonsörer och via den vägen försöka att få lite inkomster. Men även om mina alster enligt den digitala räknaren fram till dags dato har lästs lite över 158.000 tusen gånger så var detta inte nog för att erhålla en inkomst i cyberrymden…

Så vad skall då er bryggseglare då hitta på? Tja, jag kan ju här och nu erkänna att jag lider av hemlängtan… Denna hemlängtan är en längtan till båten, en längtan efter att åter få kasta loss och en längtan att återigen få anlöpa en ny hamn och där möta en ny plats och nya underbara människor….

Så när det nu skramlar på kistbotten så får er bryggseglare fundera på lämpliga åtgärder.. En lämplig åtgärd år ju faktiskt att helt sonika erbjuda sina tjänster på arbetsmarknaden för att på så vis erhålla inkomster..

Enär jag utöver att vara en vid det här laget både rutinerad och välmeriterad bryggseglare så kan jag nog erkänna för mig själv och arbetsmarknaden att jag utöver detta även är en rutinerad och erfaren chaufför….

Detta har nu så resulterat i att jag i mitten av December kommer att infinna mig i Malung/ Sälen för att där över vintern verka som busschaufför.. Förhoppningsvis så kommer detta att rendera i en reskassa som jag nästa sommar och höst kan utnyttja till att fortsätta mina äventyr…

Så  nu ser jag fram emot en vinter med massor av snö ( kors i taket, trodde aldrig att jag skulle skriva så) och att på lediga stunder drömma och fundera över kommande segling….

Fair Winds

Stefan

Mitt eget samvete…

Ja det är nog så att jag får erkänna att jag har en liten smula dåligt samvete för att jag har lämnat mina vänner och läsare här i cyberrymden under så här lång tid utan att ge ett livstecken ifrån mig…

Den korta varianten av mitt försvarstal är att jag lever och båten flyter…

Den lite längre och en aning mer personliga och nakna förklaringen följer nu här….

Tyvärr så är det så att er bryggseglare har ett förflutet, detta förflutna hinner ibland ikapp honom.. Jag har tyvärr måst gömma mig inom mig själv under en tid enär mitt psyke och mående inte helt velat vara med mig. På ren svenska så har jag helt enkelt gått tillbaks i en depression…

På detta reagerar vi alla lite olika, själv så kryper jag helst undan och försöker att låtsas som om att omvärlden inte märker något bara jag håller tyst och sitter still… Tyvärr så är jag alltför medveten om att denna taktik över huvud taget inte funkar… Men det är nu så att när omvärlden mest känns som en blygrå fuktig och kall yllefilt så är det en taktik som jag har alltför lätt att förlita mig till…

Om någon undrar över vad det är i mitt förflutna som ibland spökar så är det så att jag i ungdomens glada dagar tillbringade en hel del tid i konfliktområden, Libanon, Balkan och ett kortare uppdrag i Kongo.

Jag konsulterade för en del år sedan läkare enär jag till sist själv insåg att återkommande depressioner inte var något som jag längre kunde negligera.

Under dessa konsultationer så fick jag så lära mig att jag hade ådragit mig ett Posttraumatiskt stresssyndrom. Min terapeut ansåg så att även om vissa enskilda händelser kanske hade varit illa nog så var det i mitt fall det faktum att jag under alltför lång tid levt med en alltför hög stressnivå som var den överhängande orsaken till att mitt psyke och mående ibland svek mig.

Nåväl, nu är det ju så att jag helst önskar att mina betraktelser här skall vara av positiv natur.. Jag avslutar därför nu detta inlägg och tar mig en kopp kaffe och samlar mina tankar inför ett nytt inlägg där jag ämnar presenter mina drömmar, tankar och planer inför framtiden….

 

Fair winds Stefan