Jag ångrar ingenting…

Ännu en  missledande titel… självklart ångrar jag saker.. och mest ångrar jag nog ord som aldrig sagts och ord som aldrig har skrivits… ja som att jag nu lite mot min egen vilja varit lite tyst här igen..

Så vad har jag då att berätta om vad som skett i min tillvaro sedan mitt förra inlägg??? Jo då det finns lite.. Till och med såpass mycket att det förtjänar ytterligare en rubrik…

Fylleri… Praktisk Elektromekanisk Forskning.. Parad för Fanan.. Bokrelease…

Hmm? Fortsätter jag så här så blir ju denna andra rubrik ett inlägg i sig… Bättre jag skrider till verket och delar lite händelser och tankar…

Vi börjar med fylleriet… Detta tilldrog sig som utav en händelse den 26 Maj 2018. Detta datum har även under tidigare år tilldragit sig uppmärksamhet i varierande former dock oftast utav en positiv natur. Ja det var faktiskt så att att den 26 maj år 1966 så födde min ömma Moder ett gossebarn och sedan dess så har varken hennes eller min Fars liv varit helt sig likt…

Att jag själv i år kanske inte var helt upplagd för något större firande utmynnade ändå i att jag helt plötsligt såg att jag befann mig på den anrika restaurangen Kometen i centrala Göteborg. Och ja,, jag erkänner deras Wienerschnitzel är i en klass för sig och väggarna och atmosfären där minner om dagar då Kometen frekventerades av stor kulturpersonligheter..

Och när någon bjuder ut mig till ett så förnämt etablissemang ja då kan jag ju bara inte tacka nej…

Att sitta vid samma bord där kanske StenÅke Cederhöök.. Evert Taube och många fler lika prominenta personer har suttit och avnjutit sina måltider är för mig lite av en upplevelse… Fast jag kan ju nämna att detta med fylleri mest var en av er bryggseglares lite tamare ordvitsar.. Jag valde klokt nog denna dag att njuta utav Ramlösa i mitt glas..

Om jag nu gör ett raskt hopp till gårdagen. Igår var det nämligen “International Day of the UN peackeeper” och i Sverige så är detta även en dag som inkluderar alla som för vårt lands räkning har ställt opp och tjänstgjort när världssamfundet har kallat..

Så dagen igår var alltså inte enbart för de som har burit den blå baskern, även om vi är många som sedan den allra första svenska FN missionen har burit just den blå så har vi kamrater som haft annan kulör på sin huvudbonad.. Ifor, Kfor.. Isaf.. ja även denna lista kan göras lång och vi har de som ifrån Polis, Tull, Räddningstjänst, Kriminalvård..  ja lika bra att erkänna… detta kan bli en egen liten artikel.. Men alla som har sänts ut av vårt land är i vår mening veteraner…

För att hålla det hela lite kort.. Veteraner samlades på Götaplatsen, marscherade så till Gustav Adolfs Torg.. där var det sång och musik och högtidliga tal och här var allmänheten välkommen att delta.. Sedan transporterades Veteraner och anhöriga till Göteborgs Garnison där en livs levande Överste och fanvakt tog emot.. och efter lite tal och och Korum så vidtog ett informellt mingel samt förplägnad.

På Garnisonen fans flera organisationer som vänder sig till veteraner närvarande och presenterade sina verksamheter.. Jag nämner framförallt “Ballongprinsessan” Denna kvinna är en eldsjäl som lägger oändligt mycket tid på att stötta inte bara veteraner utan en rad andra verksamheter.. Och hon knöt ihop ballonger till små barn lite större barn och ett icke ringa antal vuxna som glatt såg på hennes flygande fingrar.. Att man kunde göra så mycket med ballonger var en för mig hissnande upplevelse.. Varm Korv, enhörningar, Svärd.. ja hennes kreativitet verkar sakna gräns…

Maria Byqvist är Ballongprinssesans namn när hon likt Fantomen går på stadens gator och torg som en vanlig kvinna.. Och det är hon som inför årets upplaga av Veteranernas Diktbok lagt en ned ett mycket stort arbete på att var redaktör för vår bok.. Ett uppdrag som hon har utfört till vår stora belåtenhet.. Och diktande Veteraner har som jag nu förstår den egenheten att den respekt för givna order , tider på dygnet och deadlines som man kanske kan förvänta sig av före detta soldater… den respekten existerar icke..

Ja att boken kom i tryck och kunde presenteras på Veterandagen är i sanning en stor prestation som vi alla känner att vi är imponerade utav och Maria är en kvinna som förtjänar vårt varmaste tack och vår beundran…

Och nu till elektromekanisk forskning.. Ja enligt Magnus&Brasse så heter det ju forska när man inte vet man gör.. Jag har dock nu kommit så långt i min forskning att jag tror mig förstå att tändspolen på min gamla Dnepr inte längre har den gnista som krävs för att assistera tändstiften när det kommer till att förbränna en lämplig blandning utav fossila bränslen och luft i motorns cylindrar.

Det positiva i sammanhanget är att kompressionstest har visat att bägge burkarna har god kompression och att den är lika på var cylinder..

Och jag ser faktiskt fram emot att jag nu verkligen tror att jag har både möjlighet och lust att se hojen åter riva opp damm längs landsvägen igen..

Kent på Norrvalla skall inom  kort återkomma med vad en lite modernare tändmodul kan tänkas att kosta.. Han ämnar även lämna offert på vad som behövs för att renovera min Ryska Pekar M63 förgasare.. Jodå dessa går att ersätta med både Kehin och Mikuni förgasare men då är det tyvärr så att kostnaderna accelererar mycket snabbare än vad motorcykeln är mäktig till..

Ja rörande kostnader så är detta ett projekt som måste ske med en högst begränsad budget.. Er bryggseglare/veteran sliter fortfarande lite med att få till några inkomster.. Men även här finns det ljuspunkter.. Jag har sedan sist fått lite ekonomiska tillskott.. Kanske mest i form utav att mig närstående har firat mig och min födelsedag på detta vis…

Men det har även dykt opp Swisch ifrån person jag icke känner.. Och sådant värmer.. att bli sedd och att få känna uppskattning gör att välmåendet och självkänslan växer…

I övrigt är jag nu inne på sista veckan när det gäller att trappa ned en medicin.. Och jag ser ärligt och uppriktigt fram emot att snart få sätta in vad min Läkare Eva rekommenderar…

Nu börjar huvudet bli tomt så jag tror jag avslutar nu…

 

Hoppas ni alla har en härlig dag…

Stefan

 

Inlägget man kanske kommer att ångra?

Kommer jag att ångra detta? Ja troligen, borde ju inte ha inlett det på detta viset… Då kan jag ju inte göra som en del politiker och efteråt hävda att jag blivit hackad… Nu är det ju dock inte så att jag tänker uttrycka mig negativt om någons religion, ras eller för den delen vilket hockeylag någon väljer att vara supporter utav..

Jag har ju faktiskt en ganska grundmurad respekt för mina medmänniskor.. jodå jag är inte överens med allt som sker i världen men jag avstår helst ifrån att döma andra.. Inte ens när folk envisas med att hålla på andra lag än Färjestad..

Vad är det då som jag tror att jag kanske kommer att få ångra att jag nu här kommer att sätta på pränt..?  Jo det ligger till så här… hrmmm host och harkel… så nu har jag klarat strupen och är redo att skrida till verket… Men innan dess så vill jag tala om att om det nu sitter någon “vän av ordning” ute i riket och undrar varför karln inte får ändan ur vagnen och kommer till saken så beror det på att er bryggseglare drar sig för att komma till skott….

Men om jag nu skall få någon ro i kroppen så bör jag kanske få ur mig det som nu ligger inne i skallen och gnager… så om ni inte läser detta så beror det på att jag fegade ur och raderade hela klabbet… Om ni dock ser och läser dessa rader så beror det istället på att jag till slut tog mot till mig och trycket på den blå knappen där det står “publicera”…

Och nu när jag har berört begreppet mod.. “Mod är något man får ta till när man inte törs.. ” Citat ifrån okänd, fast det kanske kan vara Nalle Puh?…

Ok… nog med undanflykter….

Bryggseglaren har målat in sig i ett hörn.. jag har varit sjukskriven sedan början av December månad.. Varit på väg att börja jobba.. av anledningar som jag inte helt känner till så blev det inte så.. Och idag så är situationen den att jag även om jag skulle hitta ett chaufförsjobb inom något dygn så vet jag nästan säkert att jag inte kommer att fixa det just nu…

Som ni kanske fått med er har jag försökt att sälja min gamla Dnepr med sidovagn, detta har inte lyckats.. så för två dagar sedan beslöt jag att se till att få den startad.. Det var ingen bra ide.. Ett så enkelt jobb som att kolla gnista och bränsle har tagit mig två dagar.. jag skruvar en liten stund och sedan blir jag blank… upptäcker att jag bara sitter och stirrar..

Nej just nu är det psykiska läget inte gott.. att sitta och skriva går an även om det kan ta mycket lång tid..

Jag sköter dock min kontakt med veteranmottagningen, är noga med att ta mina mediciner som jag fått utskrivna. Just nu sätter jag ut en medicin enligt order och kommer i början av Juni att börja ta en annan. Detta kommer förhoppningsvis att ge resultat. Problemet är ju hur jag funkar i dagsläget..

Att försäkringskassan inte kan ge mig något som helst besked angående eventuell sjukersättning hjälper ju inte direkt det psykiska välmåendet.. De har dock valt att kontakta en annan myndighet för att kräva in pengar som de anser att jag är skyldig att betala….

En liten ljuspunkt är att jag eventuellt kommer att få hjälp av en veteran som har erfarenheter av sådan förhandlingar som troligen måste till för att lösa den uppkomna situationen…

Så allt är inte nattsvart i min värld.. men det är förbaskat jobbigt att behöva be närstående om pengar.. Jag har ångest inför att göra det men det måste jag tyvärr göra..

Eller så kan jag göra som han LaMotte… säga sanningar på internet och be om läsarnas hjälp och stöd… Vilket jag nu egentligen gör? Tror jag?

Så i skydd av skärmens anonymitet.. vilket egentligen är lite märkligt? Hur kan jag känna mig anonym? Det är väl det minsta jag är när jag väljer att här på denna blogg lägga ut mina bekymmer för alla och envar att läsa?

Oavsett… jag är på inget vis ute efter att bli förmögen på detta vis.. Men om någon läsare känner att de har en tia över och vill swischa den för att stötta en trött och uppgiven bryggseglare så säger jag absolut inte nej tack…

Usch Detta var inget kul inlägg… men nu tar jag mod till mig och klickar på publicera innan jag fegar ur och raderar…

Fair Winds

S

Det är fortfarande inte försent att ge upp..

Jodå jag erkänner jag att jag ibland gillar att leka med ord…  Men dagens rubrik är väl kanske inte någon ordlek.. I vart fall ingen lyckad sådan.. Så varför denna molokna inledning?

Ja vad skall man säga? Gårdagen började riktigt bra med solsken och fågelsång. En vad jag först trodde hugad spekulant på min gamla sovjetiska motorcykel och jag som såg fram emot ett möte i Oslo med veterankamrater…

Och utav detta blev just ingenting.. ingen Oslotur.. ingen försäljning utav mc med tillhörande holk… Kvar blev bara en dag med solsken och fågelsång…. Nu är väl det i sig ingen anledning till att jag skall deppa ihop men jag såg faktiskt fram emot mötet och möjligheten att få in några kronor på kontot när jag sålt hojen…

Men sånt är nu livet… man får inte alltid som man vill och det sägs ju vara en mening med allt som sker.. I vad denna mening nu kan bestå är i skrivande stund en för mig olöst gåta…

Njet jag tänker inte ge upp, men just nu känns det som om jag kämpar lite i uppförsbacken.. Försökte faktiskt under gårdagen få start på motorn på den gamla rysshojen.. Detta i akt och mening att kanske öka chanserna att få den såld och om den startar och går så kan jag ju saluför den som en fungerande hoj istället för att nu avyttra ett enkelt repobjekt…

Detta gick sådär… jag har helt enkelt inte den psykiska styrkan.. jag skruvar i fem minuter och sedan blir jag sittande med tom blick.. Detta gör att jag för varje tillfälle detta sker blir alltmer förbannad på mig själv.. Och så skäms jag inte så lite när hunden sätter sig en bit bort och tittar under lugg på mig..

Och den blicken.. jag ser ju att hon förstår att något inte är som det skall med husse.. Hon förstår att jag är arg men hon förstår inte varför.. Att min bästa vän skall känna av mitt obehag är för mig det värsta som kan hända.. Så det är då bara att lägga undan verktyg och kalla på henne och när hon då lägger huvet i mitt knä,,, ja då känns världen faktiskt helt normal igen,, solen och fågelsången får åter sin rätta intensitet.. Så visst har jag ljuspunkter…

Och med ett hopp om att dagen idag skall avlöpa lite bättre än gårdagen så avslutar jag nu detta inlägg…

Fair Winds

Stefan

På´n igen… eller … Det är aldrig försent att ge upp…..

Min vana trogen så återspeglar sig idag inledningen av mitt inlägg det som står som dagens överskrift…

Jag har ju tidigare talat om att en depression kan liknas vid en spiral.. En mörk och nedåtgående sådan.. Men som tur är så är ju inte rörelser statiska. Och en psykiskt mående som rör sig i spiralform behöver ju inte nödvändigtvis röra sig nedåt och mot mörkret….

Denna bild har jag fått utav en vän som har sett sin beskärda del utav mörker… Och jag har fått låna den utav honom enär jag anser att det är en underbar bild som visar en spiral som går oppåt och till sist leder till en plats där man blicka ut och ta ett djupt andetag och konstatera… Jag gick steg för steg..Runt och för varje steg så kom jag ett stycke närmare den ljusa och vackra sommarhimlen…

Och detta mina vänner… det är väl inget dåligt mål att sträva emot? Att när man klarat av alla steg då få lov att sägaJag klarade det, Nu har jag en klar och ljus himmel som tak…

Avslutar nu detta inlägg… det är dags att jag tar ytterligare ett steg…

Fair Winds

Stefan

Ännu en dag….

Ja dagarna går.. Dom går nästan lite för fort vid denna tid på året.. En vän lade ut en bild på ett blommande körsbärsträd och konstaterade att det vackra han såg alltför snart är över… Och det kan vi nog alla hålla med om.. Frukträdens blommor kommer och försvinner snabbare än en politiker hinner glömma sina vallöften…

Fast jag är nog ändå lite kluven just nu hur jag ser på dagarna som går. Visst så försvinner den skira grönskan med en rasande fart men när det kommer till att sätta ut och ändra mediciner så känns det nästan som om tiden stod stilla..

Men så är det.. man blir nog aldrig helt nöjd med hastigheten som almanackans blad rivs av.. Och att tiden i allra högsta grad är ett relativt begrepp inser man ju när kan krasst konstaterar att det kan ta opp till fyra månader innan en myndighet låter ge ifrån sig ett svar rörande eventuellt ekonomiskt stöd.. Men när det rör slantar man skall betala till samma myndighet då råder strikta lagar med tider och delgivningar att förhålla sig till….

Ja det löser sig nog… om inte annat så får jag väl satsa några kronor på travet… Men jag tror kanske inte att detta är ett vare sig säkert eller för den sakens skull fördelaktigt kort att satsa på..  Troligen säkrast att jag låter bli. Jag tror mig dock ha förstått att hästar med spektakulära namn verkar vara dem man skall satsa på.. Hästar som heter “Galopp Kalops” “Dagens rätt” eller kanske “Susanne Lasagne” bör man efter vad jag förstår undvika….

I övrigt så kan jag tala om att små kommentarer till mina inlägg här uppskattas, även om jag kan se antalet besökare så är det alltid trevlig och lite mer personligt när ni sänder mig några ord…

Så med en förhoppning om att ni hinner stanna opp och njuta av försommaren så vill jag önska er en härlig dag…

Fair Winds

Stefan

Att skriva..

Att skriva.. nog har jag läst om romanförfattare som talat om att dom har drabbats utav något de kallar skrivkramp. Nästan så att jag idag önskar att jag kunde skylla på något sådant.. Men nej, så är inte fallet. Jag tvekade inför att åter öppna opp sidan och börja att skriva några rader eftersom jag har en sådan obehagskänsla i kroppen..

Nu är ju denna känsla inget som är obekant för mig. Jag känner tyvärr alltför väl igen den. Men ändå så är den idag lite lättare att stå ut med än vid de tidigare tillfällen jag har känt mig så här till mods.. Att det känns lite lättare tror och hoppas jag beror på att mitt förnuft faktiskt vet att det nu kan bero på att jag håller på och sätter ut en medicin. Att man är under vård av kunnig och engagerad personal är även det en bidragande orsak till att de mörka stunderna inte längre känns lika nattsvarta.

Och ja jag vet.. en del av det jag skriver nu har jag tidigare berört men jag tar mig friheten att kanske upprepa mig lite grann.. För mig så är detta jag skriver nu inget skönlitterärt verk utan jag skriver för att skriva av mig lite av dom tankar som susar runt inne i skallen.

Och tankarna lever sitt eget liv.. Just nu så har jag en del litteratur liggande som jag gärna vill läsa men ron att slå sig ned med en bok vill inte infinna sig.. Nu är det ju så bra med böcker att man kan öppna dem när det passar sig och man får lov att läsa och ta del utav dem i sin egen takt..

Just nu ligger en bok av Ian Rankin bredvid sängen.. På engelska, läser gärna böcker på engelska ibland. Dels för att jag gillar engelska deckare och dels för att det är ett för mig utmärkt sätt att hålla språket vid liv. Under tjänstgöringen utomlands så var ju engelskan som ett andra modersmål, men när man inte använder språket så ofta så blir i vart fall jag lite ringrostig.

Rörande språk så kan jag nog med facit i backspegeln konstatera att jag nog en liten aning ångrar att jag inte var mer framsynt och således inte tog chansen att lära mig ytterligare ett språk under skolåren..

Och jag kan ju trots allt några av den vanliga fraserna på serbokroatiska. Kanske inget som jag använder till dagligdags men kunskap är ju aldrig tungt att bära.. Och om eller snarare när jag får möjlighet så ämnar jag ju bege mig nedåt Balkan tror som jag redan tidigare nämnt att det skulle göra mig gott att besöka några platser och få lite ljusare minnen därifrån..

Men nu tror jag nöjer mig för i afton.. Och det är ju faktiskt en hockeyfinal på TV…

Fair Winds

Stefan

Dagsformen…

Ja min dagsform varierar….  Gårdagen var kanske inget högvattenmärke… men Sverige vann ju trots allt matchen..

Formen idag är ganska neutral… kanske till och med att jag känner mig lite tillbakadragen.. jag håller ju på med att sätta ut en medicin och det kan ju vara detta jag känner av… Men solen skiner och jag står opp och jag rör på mig så jag har ju ändå ett visst hopp..

Lusten att skriva vill dock inte helt infinna sig så jag tror detta får vara ett kort inlägg.. Får bege mig ut i friska luften och se om inte lite solsken kan få mig på lite bättre humör…

Fair Winds

S

Idag skriver vi den adertonde Maj…

18 Maj i nådens år 2018.. Tämligen mycket 18 idag, undrar just om jag nu har nämnt denna siffra tillräckligt många gånger för att de stora sökmotorerna skall snappa detta och vidarebefordra detta till de aderton i Akademien? Fast efter vad jag förstår så föreligger det just nu en viss tvekan rörande hur många stolar som verkligen är upptagna?

Men oavsett vilket antal som nu har slagit ned sina rumpor fulla utav Snille och Smak så kan jag meddela dem att om de nu i dagsläget inte anser sig kunna få till någon Nobelpristagare i Litteratur så kan jag offra mig och ställa opp å ta emot priset… Vad gör man inte för konsten och litteraturen??

Nu kanske jag inte tillför litteraturen alltför mycket men litteraturen får nog ändå vara tacksam enär jag tillför konsten ännu mindre, fast man kanske borde börja måla? Har faktiskt hört det sägas att göra en tavla det är minsann ingen konst?

Vet dock inte om jag är beredd att verkligen satsa på en karriär som konstnär.. Efter vad jag har sett och de intryck jag har fått så bär de ju visserligen basker vilket jag ju har en viss vana utav.. Men redan när det gäller bärande av basker så har jag ju vissa synpunkter.. Inte ens som ung Pinky i Libanon med en basker som  likt en blå helikopterplatta lös i mängden av slitna blå med rätt stuk så kom jag i närheten av det som jag uppfattar som konstnärernas gängse norm för bärande av basker…

Nu tror jag att jag lämnar bärandet av basker medans de delar av läsekretsen som inte gjort FN-tjänst fortfarande har en liten chans att kunna förstå vad jag svamlar om…

Drömmar och tydande utav dessa…

Ja de drömmar som är lättast att förhålla sig till och i särklass är de enklaste att få ut något vettigt utbyte utav är ju de drömmar som inte är drömmar utan de som i verkligheten är kakor.. Dessa kan man ju utan att behöva lägga pannan i alltför djupa veck njuta av till kaffet..

Då anser jag att det kan vara lite knepigare när det kommer till de drömmar om verkligen är drömmar.. Även om jag i perioder drömmer tämligen livligt så är det inte alltid jag minns vad jag drömt om. Många gånger så är det bara det faktum att jag vaknar opp svettig och likt en 95kg tung kåldolme ligger insvept i täcket som indikerar att nattens drömmar har varit av en lite våldsammare natur..

Andra gånger så kommer jag ihåg vad jag drömt tämligen väl… som idag… Ett coverband.. ett födelsedagskalas… Sonny Liston… En man utklädd till Kossa….. å så jag som inte kunde komma på vad låten hette som jag ville att bandet skulle spela…

Avrundar så här och återkommer troligen lite senare när jag fått lite ordning och reda på torpet, med torpet avses området innanför min pannlob.

Tills dess Fair Winds

Stefan

 

 

 

 

Fy skäms…….

Ja sannerligen… att jag tidigare satte mig vid tangentbordet och svamlade vitt och brett utan att med ett ord nämna dagens datum är då inget som jag kan säga att jag har någon som helst heder utav…

Så med skammens rodnad på mina kinder så vill jag härmed be om att vi alla idag utropar ett leve för vårt Norska Broderfolk…

17 Mai…. tillykke med dagen…

Stefan

Kurvan är i stigande… samt dagens dikt…

Världen är en plats med många konstiga uttryck.. till exemper kurvan är stigande… att vägen ibland stiger det kopplar jag.. det är ju i vardagstal en helt vanlig uppförsbacke… en kurva svänger åt en eller andra hållet… fast det är klart vi kan ju även ha en kurva i en uppförsbacke…

Nåväl min stigande kurva syftar troligtvis på det faktum att jag igår kunde räkna in 105 besök som kollade till mig 154 gånger…

Så huk er bak skärmera Gôbber å Blondinbellor… fôr nu ladder han ôm….

Rörande andra intressanta uttryck så har två så prominenta personer som Gits Olsson och Kapten Samuelsson vid två ej inbördes relaterade tillfällen tagit opp uttrycket att kasta loss..

Förbrukade mjölkkartonger.. tomma ölburkar … spjut.. diskusar.. ja listan kan göras lång. Genom tiderna har ju människan kastat allehanda ting.. Men Herrarna Olsson och Samuelsson ställde frågan.. Hur många har träffats i skallen av ett loss som någon har kastat???

Lämnar så detta ämne och övergår till dagens dikt…

 

“så kom då just denna dag..
En dag så ljus och klar och varm..
En ljummen bris som smeker solvarm barm..
Jag rör mig med lätta steg och lugna andetag..
För det är så sant det jag just skrev…..

Tänk ändå, vilken underbar sommar det blev…
Tänk ändå, vilken underbart ljuvlig sommar det blev…”

I övrigt så kan jag säga att den glättiga tonen kanske idag används utav mig för att i viss mån dölja hur min verklighet idag känns.. Men att skriva i en lite gladare ton än den som råder i min egen verklighet är att sätt att för en stund och inför mig själv låtsat att allt är helt ok…

Så med en önskan om att tjänliga vindar står er bi så avslutar jag detta inlägg…

Stefan