En Bryggseglares Äventyr

Havsfidran förblev en dröm… Men istället dök det upp en liten båt, ok kanske sju fot längre. Men skutan verkade vara i ett mycket fint skick och hade även en toalettt, något som jag med tilltagande ålder har lärt mig att uppskatta… Visserligan kan toan anses vara en skitsak men den är ibland oumbärlig när man just önskar att göra just detta…

Så vad som så skedde… Det dök upp en Allegro 27, enligt annons i mycket fint skick.. priset sänktes till en för mig angenäm nivå så jag tog en första kontakt… Säljaren befanns vara en man i min ålder som likt mig behärskar det svenska språket… Dock med en liten anmärklning… Han var och är bättre än mig när det gäller att skriva annonser…

Dock så blev det ju så att båten i mina ögon var ett fynd… Här fanns en Allegro… Med väldigt få tecken på slitage… att pentan inte gick att starta det skulle jag nog snart lösa… Och nu ringer alla varningsklockor hos läsaren….

Och som ni alla förstår… I början av Maj bytte så båten ägare… sedan vidtog mina amatörmekaniska försök att få liv i Pentan… Detta gick väl sådär,,, efter att ha tryckt spridarer två gånger och gjort mig till ovän med två firmor i regionen så insåg jag till slut att det troligen är högtryckspumpen som är den slutgiltiga boven i dramat….

Efter att ha skruvat Penta i tre veckor så beslöt jag att bita i det sura äpplet… Jag sökte på blocket…

Tja… på blocket där fann jag en Suzuki.. 9.9 hp ,tvåtakt med elstart och generator… så vad göra?

Jodå… pengar bytte ägare… Som kuriosa kan nämnas att sälgaren köpt nyss nämnd motor när han seglade hem en Bianca 27 med defekt motor genom Göta Kanal… och här var då jag… som tänkte göra samma resa fast åt andra hållet…. Historien fortätter

Lorden såldes ju , eller delvis såldes till en dansk med märkliga åsikter och troligen även lässvårigheter… Att jag skriver så här beror blott och bart på att affären ännu inte är avslutad på grund av att jag var godtrogen och lurades till att acceptera att likviden kunde delas upp i två delar… att jag sedan även gjorde båten segelklar och utöver detta seglade över den till Skagen kan nog bara tillskrivas att jag är en godtrogen och lättlurad människa som ofta låter mig styras av mina känslor… Känslor som inte alltför sällan saknar all verklig grund….

Men nog om detta för nu…. Efter denna misslyckade affär så fick jag förmånen att överta en Havsfidra, och nu började jag smida planer, här skulle byggas den optimala havsfidran för en person, men med kojer för två.. Här skall det bli dubbla förstag, en riktig toalett och allehanda finurliga lösningar som till och med Sven Yrvind skulle bli imponerad utav….

Utav detta blev det dock intet… Havsfidran befanns vara i det närmaste ett hyggligt objekt, ja att betrakta som ett halvfabrikat rörande skrov och däck, hon hade stått på land en jäkla massa år, vatten hade förvandlat mycket av det lilla som finns av trä till mull… Ja faktum är att det till och med med växte ungbjörk i den plyfaskiva där båtnamnet varit fastskruvat med blanka bokstäver…. det tämlingen passande namnet utlästes som “Oj Ojda..” Så jag fick nog inse att även om iden jag hade var god och tilltalande så kommer det att kosta en mindre förmögenhet att genomföra det hela….

Började så fundera på om man kanske skulle leta efter båtar som bortskänkes som kan donera delar till ett projekt som jag ännu inte gett upp hoppet om att kunna genomföra.. Och nog dök det upp objeklt… billiga objekt och vissa helt gratis… Men alla innebar ju att jag även skulle stå med skrov och en hel del material som jag inte ville ha och även skulle bli tvungen att ta hand om och säkerställa att hela midevitten togs om hand och destruerades….

På något vis tog jag väl så mitt förnuft tillfånga och avstod ifrån att samla på mig ett gäng gamla Maxi68, Magnifik Midget , ja listan är lång, nog fanns det objekt som kunde donera delar men som sagt… skroven tar plats och att elda upp dom skulle väl troligen innebära att jag skulle bli åtalad för miljöfarlig verksamhet…

Så det blev höst och vinter, jag återgick till att leva dag för dag.. Tog hand om hästar, hund och mig själv så gott jag kunde,,, Rörande hästar och hundar kanske lite mer än vad jag tog hand om mig själv… men vintern förflöt… Ljuset återvänder och jag kan liksom inte döva min längtan till att åter få komma ut och segla….

Jag sitter nu återigen och tittar efter det optimala objekter som kan donera vad jag behöver till havsfidran till ett lågt pris (helst gratis) och objekt finns det… men inget som har allt… Kanske för att jag har alltför stora krav…. jag vill ju hitta en båt som gärna har en Yanmar GM10, minst ett försegel på rulle, gärna värmare, autopilot och en gps…

Dyker visserligen upp några riktigt billiga havsfidror… men med tvivelaktiga bensinmotorer och att skrota en havsfidra bär mig ju emot… i synnerhet som det bara skulle medföra en massa jobb att flytta över en inombordare som jag egentligen inte vill ha….. Kom just nu ihåg att jag glömt att berätta att Havsfidran som står här har en MD1A som med åren har blivit i det närmaste en homogen rostklump… tog av topplocket och kunde inte avgöra var kolven befann sig i cylindern… snacka om gravrost…

Så jag drömmer nu vidare… fortsätter att läsa annonser… tills en dag…. jisses….. och nu avslutar jag för idag….

Fair Winds S

Jodå, jag har tillbaka i etern, fick nyss assistans av min gode vän och sponsor.. (sidan ni läser hade liksom inte funnits från början och ej eller funnits kvar så jag är evigt tacksam)

Blir ett ett kort inlägg idag, det börjar mojna här på Bullandö så jag hoppas snart även regnet upphör och att jag åter sätter segel… Som ni förstår så seglar jag igen… och nu i en båt som som jag önskar att jag haft redan när jag gick från havsfidra till Fin-Gal, absolut inget ont att säga om dessa båtar men efter 36 sjömil i skiftande förhållanden ombord på Allegro 27an Samburine så känner jag verkligen att jag hittat hem.

Förra båten en Lord Helmsman var visserligen en enastående segelbåt, men med en hög partialrigg med fiol, backstag och allt vad detta innebar så var det liksom för mycket för mig… jag seglar ju oftast ensam och även om självslående fock var trevligt så var det ju en jäkla massa tampar att dra i oavsett.

Nu har jag kommit till insikten att en stadig stolpe till mast som står som den står med mastheadrigg är min melodi…. tre tåtar att dra i när seglen är uppe, det är liksom mera lagom för mig…

Och jodå… hon kanske inte är lika snabb, går heller inte lika högt men jag trivs fullt ut.. och det är ju det det egentligen handlar om… =)

Avslutar så nu enär det är hög tid att kolla prognosen och se om det blir nattsegling.

Fair Winds S

Vinden lade sig och till och med regnet lugnade sig… Så jag fann till slut inte fler ursäkter för fortsatt bryggseglande i Lysekil utan det blev dags att kasta loss.

Hade jag kastat loss någon timme tidigare så hade jag nog fått lite bättre vind men då hade jag även fått finna mig att segla iväg i hällande regn. Utav någon anledning så vill jag helst att det är uppehåll i vart fall när sätter segel..

Och jag hade en ganska hygglig segling till jag passerat stor och lilla Kornö då tornade mörka moln åter opp sig och just innan regnet kom så gjorde vinden ett helt varv 360 grader… Det hela var dock så fort över att jag knappt hann med att förstå vad som hände. Ja jag hann inte mer än att skota hem storseglet innan vinden åter kom som den tidigare var.

Seglade så i ett ganska stilla regnväder ned mot Malmön där regnet så sakteliga avtog. Sedan tilltog vinden mycket lämpligt strax innan jag skulle passera linfärjan så jag kunde glatt korsa deras rutt på genaste stället i en fart av fem knop..

Fast jag misstänker att skepparen på färjan visade mig som ensam segelbåt idag lite hänsyn, för så snart jag var över leden lade den gula färjan ut ifrån Malmösidan..

Misstänker att de som sköter denna förbindelse kan känna en viss frustration när högsäsong råder, jag har ju sett vid mer än ett tillfälle hur en del båtar gasar för det vilda för att hinna framför färjan..

Själv hade jag ju inte så brått idag men det var ju rätt skönt att kunna hålla kurs och fart och sedan lugnt kunna fortsätta min färd mot hemmahamn.

Nu ser det ut som om jag kommer att ligga vid kaj ett litet tag, har några åtaganden på landbacken som pockar på min uppmärksamhet, men jag återkommer imorgon med ytterligare ett inlägg som rör min höst vinter och vårseglats,,,

Mer om detta imorgon afton…..

Jodå nog avtar vinden, dock så tilltar regnet…just nu vräker det ned, att kvällsegla i mörker och regn kan ju vara ett alternativ men vinden är fortsatt rätt så frisk så jag tror bestämt att jag tar chansen och ligger kvar över natten.

Prognosen inför morgondagen lovar en frisk bris med risk för regn, eventuellt regn kommer enligt prognosen inte att vara lika intensivt som det som nu sköljer över ruff och däck..

Förhoppningsvis så stämmer prognosen inför morgondagen med spridda skurar och lite tjänligare vindar.. Nu har jag visserligen inte så långt till hemmahamn och jag får nog erkänna att jag har kläder ombord som klarar de flesta regnväder….

Det är nog värre med skepparen ombord som gärna seglar i vindar mellan sex till åtta meter per sekund och då gärna i upphållsväder.. Men om vinden är lagom så lär jag nog få rigga mig i sjöstället och sätta kursen hemåt imorgon…

Eller nästan kuling, ligger kvar vid kaj i Lysekil och det blåser friska vindar. Kanske inte stadig kulingstyrka men det är nog högst troligt styv kuling i byarna.

Idag skiner dock solen men vindarna är aningen för friska för att jag skall känna mig lockad att sätta segel.. Vindmätaren på targabågen akterut visar stadiga tio meter per sekund, nu sitter den ju lågt och med rådande vind även lite i lä så ute på öppet vatten så råder det nog ingen tvivel om det blåser väl så friska vindar…

I skrivande stund så känns det som om jag gärna avvaktar lite lugnare vindförhållanden, att bege sig ut i den gropiga sjön med revade segel lockar inte just idag.. skall jag vara helt ärlig så känns det inte som om det är något alls som lockar mig idag…

Jag borde dock gå iland och se om jag kan finna en soptunna, hoppas bara dom inte har blåst bort. Fast det finns ju även en risk att eventuella tunnor lyser med sin frånvaro nu när säsongen här är över?

Nåväl så länge som jag sitter under däck framför datorn så lär jag ju inte bli så mycket klokare rörande sopfrågan så jag bör nog hoppa iland och rekognosera lite……..

 

 

Jodå, nog satte jag segel i lördags och kom mig så till Lysekil, även om jag fick gå sista biten för motor när vinden avtog.. Väl framme i hamnen så var det gott om plats att förtöja, låg en norsk båt med en stor vacker hund ombord i hamnen.

När jag närmade mig kajen så kom det en trevlig norsk dam och assisterade mig när jag lade fast båten.. Så även om säsongen har medfört att det nu är gott om plats i våra hamnar så dröjer det nog ändå länge till innan man är helt ensam.

Även idag när vi skriver söndag den 10 september så ligger det en båt till här i Lysekils gästhamn, en lite större motorbåt.. Och ja med tanke på det väder som råder idag så är jag lite avundssjuk på de som kan stå inne att styra…

Här blåser ganska rejält och regnskurarna avlöser varandra så jag håller mig för närvarande helst under däck..

I övrigt så kan jag ju erkänna att jag faktiskt tillbringat två nätter på landbacken hemma hos en god vän och tidigare kollega inom åkeribranschen, igår reste vi med bil ända till Dingle och njöt av ett förvånansvärt fint väder och gott kaffe när vi bevistade en utställning utav allehanda Amerikansk bilar.

Men även om helgen har varit trevlig så skulle jag nu önska lite bätre väder, även om jag kanske inte seglar så långt.. Mest troligt så beger jag mig nog mot hemmahamn när vädret så tillåter..

 

Ja, jag vet… får nog be om ursäkt för att jag kanske inte skrivit så mycket som jag borde på sista tiden..

Nu är jag dock åter ombord efter lite äventyr på landbacken, en del av äventyret till lands bestod i att jag köpte en gammal motorcykel.. Tyvärr så gick det inget vidare. Lyckades efter sex mil bakom styret med att få slut på bränslet..När jag så fyllt bränsle så var det slut på ström i batteriet. Varningsblinkersen hade förbrukat mer än vad som var nyttigt..

Tyvärr så hjälpte det föga med ett nytt batteri, troligen så är startdrevet gånget, fick så till slut efter åtta sorger och sju bedrövelser hojen till verkstad och fann då för gott att retirera till båten…

Här har dagen har dock tillbringats under däck enär regnet har fallit konstant över hamnen.. Ser nu ut som om jag kan få lite uppehåll imorgon. Hoppas nu prognosen stämmer och jag åter får sätta segel, vart jag styr vet jag dock inte ännu..

Troligen blir det nog så att jag rör mig lite kortare här hemma i Bohuslän enär vädret verkar en aning ostadigt. Lysekil förefaller just nu vara ett alternativ, ingen lång seglats men ändå en destination som lockar mig i skrivande stund..

Men vi får se vilka vindar och vilket väder som råder när jag sticker opp huvet i nedgångsluckan i morgon… Men jag hoppas verkligen att jag möts av väder och vind som lockar mig att sätta segel….

 

Ja som rubriken antyder för er som är bevandrade i bohusläningens vilda tungomål så har jag nu seglat norröver… Närmare bestämt så ligger jag nu förtöjd i Fjällbacka.. Gick vid lunch ifrån Smögenvarvet där jag fått lånat en del av maskinparken så att jag äntligen fick ordnat mina sejnfall.

Nu hänger åter kryssarklubbens flagg på rätt plats. Och skulle jag förirra mig utomlands igen så har jag nu möjligheten att föra artighetsflagg på korrekt höjd.. När jag nu senast låg i Skagen så förde jag tyvärr artighetsflaggen en aning låg men jag fick inga kalgomål..

Nåväl, lämnade så Smögen och valde att gå Sotekanalen, fråga mig inte varför jag brukar ju annars gärna segla utomskärs men idag valde jag ändå kanalen. Väl Igenom satte jag så segel och begav mig nordöver.. Strålande vind men en del sjögång. Men jag kan nog erkänna att jag nästan hade lust att fortsätta nordvart när det gick så pass fint att segla…

Nu är det dock så att jag imorgon skall träffa en vän och veterankamrat här i Fjällbacka och jag vågade inte chansa på att anlända hamnen här imorgon.. Och det var ganska upptaget även om det fanns gott om tomma platser så var de försedda med skyltar där DockSpot meddelade att platserna var förbokade…

Även om vi nu är ett stycke in i Augusti så får man fortfarande vara tidigt i hamn om man ämnar besöka de lite mer populära samhällena längs kusten. Själv har jag inte riktigt kunnat förlika mig med att förboka så jag får finna mig i att förlita mig på att jag har tur och finner en ledig plats.. Men idag så hittade jag en grön skylt så jag behövde inte svajankra..

Nu skall jag strosa iland och se om jag kan finna en automat för att betala hamnavgift.. Den tiden när hamnens personal gick runt på bryggan och tog betalt tror jag upphörde ungefär samtidigt som man började med förbokade platser…

 

Som nog de flesta av er vet så saknas det aldrig sysselsättning om man befinner sig ombord på en båt som har några år på nacken. Har man dessutom som jag seglat skutan i tio månader så finns det definitivt saker som behöver en smula omtanke..

Har idag kommit ett lite stycke på väg med vad jag vill ha gjort innan jag kastar loss inför min efterlängtade sensommarsegling i norra Bohuslän. Men rörande min sejnfall så gick jag bet. Surrade en stege mot masten men väl oppe på toppen av stegen så insåg jag att jag borde ha tre händer.. Ämnade fästa ett par block under spridarna enär de plastbyglar som fallen tidigare löpt genom förefaller vara lite slitna och därför nöter på linan.

Även om jag inte är särskilt höjdrädd så blev det lite mer spännande än vad jag önskade att på toppen av stegen balansera och försöka schackla blocken i spridaren.. I synnerhet som min högra axel för närvarande bråkar lite med mig. Så att förflytta överkroppen en meter ifrån stegen och fästa en schackel med vidhängande block med bara en fullgod arm var nog mer än jag klarade av idag..

Men jag har i vart fall försökt. Och jag vill ju gärna få ordning på sejnfallen, även om jag i dagsläget inte för gästflagg så vill jag ju ändå kunna föra SXK vimpeln. Har ju även några vimplar ifrån Danska båtklubbar som jag stolt skulle kunna hissa.. Nåväl, när ja har avslutat detta inlägg så tror jag bestämt att jag ringer till mina goda vänner som är innehavare av Bohusläns förnämsta båtvarv.. Kan ju finnas en möjlighet att jag kan få assistans via varvet…

Nog svamlat… dags att återgå till arbetet…