Återigen Marstal

Vaknade idag och funderade på att segla vidare, men gråa skyar och lite väl frisk vind gjorde att jag valde att ligga vid kaj.. När jag kollade min telefon så fanns där en inbjudan till middag imorgon hos min vän Henrik, och då känns det ganska ohövligt att tacka nej…

Satt så en stund och funderade på hur jag återgäldar hans vänlighet? Kom då fram till att kanske jag skulle förfärdiga en nyckelring utav hampa som en lite mer personlig gåva?

Sagt och gjort, dock saknade jag lite saker, jag är inte så skicklig att jag klarar en kinesisk lyckoknop på fri hand utan då behöver jag ett par knappnålar.. Nu saknade jag även ringar att fästa nycklar med. Mina lyckoknopar brukar nämligen användas som nyckelringar…

Fann då för gott att spatsera opp till Bille Knudsen, en butik som är svår att sätta etikett på.. Här finns nämligen allt… ett Marstals Harrods… Ger mig den på att om jag går in och frågar efter en elefant så kommer damen bak disken att fråga om det skall en indisk eller afrikansk?

Nåväl, efter att inhandlat det jag önskar, och då inkluderar det vaxad hampa.. så kommer det då in ett par med en hund i koppel… Hunden var en trevlig jycke utav rasen La Gotto etc… dvs en ras jag inte kan uttala.. Men husse hade en för mig välbekant dialekt…

På min förfrågan så erkände han genast att han härstammade ifrån Vänersborg… Hans Fru var dock danska och de hade ett sommarhus här i Marstal… När jag så talade om att jag var ifrån Smögen och ute på en tur i akt och mening i att skriva så berättade de att de minsann kände folk på min hemö…. De berättade nämligen att de hade en enastående vacker tavla med en halvmodell utav en segelbåt med segelplansritningen bakom glas och båten monterad utanpå glaset….

Ja vad gör man då? Var nog bara att erkänna att mannen bakom det som det de ansåg vara ett enastående hantverk inte var någon mindre än min egen käre far….

Kan tala om att de var en aning förvånade men de tog glatt emot mitt visitkort och meddelade att de såg fram emot att följa min resa… De såg förstås även fram emot att snart möta mina föräldrar igen men den historien är dock deras egen…….