Så var då äntligen min motor igång igen, att tanka diesel på en vanlig mack tänker jag undvika i framtiden, hoppas nu bara att tanken håller sig ren framöver.
Hoppas att på att finna något bra medel för att förhindra bakterietillväxt. Skall strax bege mig till motorfirman och se vad de kan ha i sina hyllor…
Och nu till nästa kapitel att rapportera om…
Aerö och Fastelavn…
Aerö och Marstal är en ö och en stad med både gamla och stolta traditioner, hur gammal traditionen med att man klär ut sig på måndagen innan fettisdagen har jag inte kunnat utröna men de jag talat med är alla eniga om att det är en mycket gammal tradition och såvitt jag i skrivande stund så är denna tradition helt knuten till Aerö…
På dagen tågar barnen omkring utklädda och har en med sig en skramlande burk, med andra ord lite som våra påskekärringar hemma på Smögen dock bara lite tidigare…
Om kvällen är det de vuxnas tur, de har dock inga skramlande burkar men är ofta istället utrustade med sugrör. Detta kommer väl till pass när de besöker både värdshus och folk i deras hem.. Sugröret låter de nämligen ta sig en “Lille En” utan att lyfta på masken och röja sin identitet…
På bilden ovan ser vi Sanne på Restaurang Minde, när hon inte är en Hippie med huggtänder så är hon Marstals raraste och vänligaste hovmästare/servitris/bartender…
Denna väna kvinna såg besöka Mindes…
Allt eftersom klockan närmar sig midnatt så samlas då alla “Masker” på Hotell Marstal. Här sker en poängbedömning indelad i olika klasser och vid tolvslaget delas det ut priser och då tas maskerna av och bärarana kan avslöja vilka de är…
I vimlet på hotellet syntes bla Kung Neptun..
En tvehövdad Hund
Dessa glada gossar föredrog baren framför att visa opp sig inför juryn..
Efter prisutdelning på Hotellet så håller Kro och Vertshus extra öppet, enligt uppgift till tidig morgon…
Själv var jag i kojen strax efter klockan midnatt och när jag dagen efter gick en morgonpromenad så föreföll Marstal av någon märklig anledning ovanligt stilla???
Bra att du äntligen visade ett livstecken från dig.
Alla vi som följer din blogg vill se ett livstecken från dig här varje dag – varken du har nåt att skriva om eller inte. Har du inget att skriva om, så får du väl ljuga ihop nåt (som den siste elverkschefen på Sotenäs elverk ville ha en skriftlig redovisning av nåt man utrett – och det skulle framför allt va sannt och riktigt).
Möjligtvis skulle du kunna få respit från detta oåterkalleliga krav, du är under segel (terrylen eller gjutjärn) under större delen av dagen. Sådana små förflyttningar på knappt två kabellängder som du gjorde här om dan ger inget undantag för bloggande.
Du ser -jag hade absolut inget att skriva om, likväl har jag lyckats producera 130 ord och 749 tecken.
http://raknaord.se/