Jo… så är det … rubriken sammanfattar nog dagens inlägg ganska bra…
Hej..
Nej..
Hej..
Fast det vore ju kanske ett i överkant märkligt inlägg om jag bara lämnade det så?
Och visst är det så att även om man inte har något att berätta så är ju det i sig något att berätta? Fast nog har jag sådant jag kunde och kanske borde berätta idag.. Men när dagsformen gör att man nästan ångrar att man satt sig ned vid skrivbordet så tar det emot att berätta och beskriva..
Det tar emot för man vill inte vara alltför negativ.. man vill inte vara alltför ärlig.. Fast de är kanske det man skall vara när man skriver en blogg? Nja kanske inte alltför negativ.. Även om man har en dålig dag så behöver man ju inte måla fan på väggen… Och om man ändå skulle få för sig att avbilda denne svavelosande potentat så kanske man då bör välja en färg som är någorlunda lätt att avlägsna när den värsta frustrationen har lagt sig?
Så vad är det då som gör mig så trött och uppgiven? Till en del så är jag tämligen trött på mig själv.. Jag vet faktiskt inte om det är mitt minne som är så katastrofalt dåligt att saker jag är helt säker på var dom finns helt plötsligt visar sig ha upphört att existera… Det kan även vara så att personer som frekventerar de utrymmen där prylarna borde finnas har funnit att de har varit i omedelbart behov av prylarna ifråga…
Så mitt sinnelag.. ja.. jag är trött.. frustrerad… förbryllad och förbannad… till råga på allt så skiner den där jäkla solen och fåglarna har ju inget vett på att hålla opp med sitt muntra kvittrande….
Utöver detta så har jag inget mer att klaga på förrän imorgon när jag kan se fram emot en härlig dag med en upplyftande samvaro med Försäkringskassan och Postnord..
Man kanske även skulle passa på att bjuda in Jehovas Vittnen och några Politiker som är taggade inför det stundande valet medans man ändå är på ett passande humör för dylika besök?
Och så avslutar jag då detta inlägg innan mitt kaffe hinner kallna…
Fair Winds
S