Moment 22 eller … Det är kul nästan jämnt….

Vi börjar med det som är riktigt roligt…. kanske kan tyckas lite banalt och barnsligt men jag blir faktiskt glad när jag ser att denna sidan hade 91 besökare igår.. och 147 visningar… För det är ju faktiskt så att jag troligen är så långt ifrån Blondinbella som man kan komma. Och i brist på ett klatschigt bloggarnamn så tror jag bestämt att jag får fortsätta att kalla mig bryggseglare??

Och till något som är lite mindre kul… Moment 22

Som ni vet så avseglade jag hösten 2016 och var åter hemma igen tidigt på sensommaren 2017.. Eller som jag hellre ser det… jag var hemma hösten 2017 då jag till slut förtöjde Marianne på sin plats i hamnen på sunt…

Att sedan saker och ting inte helt utvecklade sig som jag helst önskade är ju heller ingen hemlighet… Den otäcka spiralen som jag beskrivit tog ju tyvärr sin början.. Även om jag själv nu anser att den har avstannat så erkänner jag utan omsvep att jag ännu lider utav sviterna efter denna spiral och dess nedåtgående rörelse…

Och då till mitt moment 22.. Jag begick ifjol ett stort misstag. Mitt körkort fanns inte på sin plats i plånboken.. Enär jag kände att jag bodde i Sverige så fann jag för gott att åter mantalsskriva mig på en adress i riket.. Detta gick ju utan mankemang och jag fick snart ett nytt körkort.. Så då borde ju allt vara frid och fröjd?

Jodå det var det nog till en början men sedan så satte ju den där eländiga spiralen igång… hamnade så hos sjukvården, inga direkta bekymmer med detta.. det rådde ingen som helst tvekan om att jag skulle sjukskrivas på 100 procent..

Och så långt inga konstigheter… efter en tid så kommer det då brev ifrån försäkringskassan… Inget ovanligt i det, dock hade jag inte förväntat mig att det skulle handla om att jag skulle betala dom pengar… för att inte hänga ut någon så går jag inte så gärna in djupare i detta ärende.. Men beloppet dom kräver mig på grundas på den inkomst jag hade när jag innan min seglats jobbade och var skriven i Norge..

Så hur ser då min relation till denna myndighet ut idag? Jodå den fortgår. De har som jag förstår sina rättmätiga krav på mig men som läget fortfarande  ser ut så är jag icke berättigad till någon sjukpenning… Troligen beroende på att jag under mina fyra år i exil inte betalat någon skatt i Sverige?

Nåja, jag har tak över huvudet och svälter inte… men det blir nog så att jag får ta skeden i vacker hand och försöka att finna något slags arbete. Frågan är bara vad? Veteranmottagningen anser mig vara sjukskriven, inte så att dom bestämt avråder mig ifrån att arbeta men jag får i så fall själv ta detta beslut… Och tyvärr… att sitta avskilt och skriva går bra… visst så tar det en jäkla tid att få ner orden ibland men jag är ju faktiskt igång och skriver igen och det känns bra…

Men om jag talar om att enkla sysslor som att skifta däck på bilen kan vara ett bekymmer.. för en månad sedan så utförde jag denna syssla.. det gick bra och alla fyra hjulen sitter kvar ännu så jag vill mena att jag utförde uppgiften korrekt.. Problemet är bara att när jag tittade på klockan efteråt så kunde jag kallsvettig konstatera att jobbet hade tagit mig två timmar….

Tyvärr så är jag ännu där att enkla göromål ibland tar en oproportionerligt lång tid. Jag måste planera allt väldigt noga och använda all min koncentration för att få något som helst flyt… ett litet exempel är när jag för några dagar hjälpte en veteranbroder att inspektera en motorcykel här i närheten…

Kamraten befann sig hemma i Stockholm så jag åtog mig att inspektera och provköra… detta avlöpte väl och affären genomfördes… sedan tog det mig ett dygn att återhämta mig.. jag var lättirriterad.. trött och rent ut sagt psykiskt slut…

Så för att återknyta till ett tidigare stycke i texten… jag måste som det ser ut börja jobba snarast… Men hur detta skall gå till vet jag inte… att verka som chaufför som jag känner mig just nu är helt otänkbart….

Eller skall jag försöka att sälja annonser på sidan här?? Fast jag betvivlar att dom som tjänar pengar på mig just nu ( läs läkemedelsbolagen) inte har något direkt intresse av att ekonomiskt sponsra en störtankrad bryggseglare….

Avslutar så detta inlägg… hoppas jag är lite muntrare nästa gång jag skriver… vill ju inte att ni som besöker mig här också skall deppa ihop…

Fair Winds

Stefan